Rubrik: Kamrat Lenin renar jorden från smutsen
Jag minns med saknad min ungdoms kommunistiska agitatorer. De var obildade busar och stolta över det. De hade en övertygelse man idag endast ser hos den kristna högern i sydstaterna här i USA. Men det är vanligtvis något lätt salvelsefullt och lismande över de amerikanska kristna fundamentalisterna. Det var helt annat med kommuInisterna. Där var det rakt på sak och raka rör som gällde. Det var kardan rakt i käften på den som händelsevis inte ville ha klasskamp och revolution med några miljoner döda. De gick alltid in i varje diskussion med Kalashinkoven osäkrad och Molotovkoctailen i bakfickan.
De flesta svenska socialdemokrater träffade dem på internationella fredsmöten. Anna Greta Leijon nämner dem i förbifarten i sin bok Alla Rosor Skall Inte Tuktas och tillägger att de var äldre än de västeuropeiska studenterna eftersom de hade måst arbeta på kolshoser. Det var givetvis lögn. De var äldre för att de hade tränats i agitation i flera år. De kunde sin Marxism-Leninism utantill. De hade läst sin Stalin, vartenda illiterata ord. De såg upp till Felix Dzerzhinski, KGBs grundare, som sin spirituelle far.
George Bushs svenska apologister är av en helt annan kaliber. De verkar sakna glöden, övertygelsen. Per Ahlmark och Hans Bergströms senaste alster är rent pinsamma därför att de är så onödigt urvattnade. Ingen retorisk utsmyckning, ingen benhård jesuitisk logik, ingen historisk oundviklighet, ingenting. Kan de verkligen inte åstadkomma något bättre?
Ahlmarks påstående att endast en man från Östra Timor - José Ramos-Horta - förstår de senaste 25 årens europeiska historia, visar hur långt den tidigare briljante agitatorn har fallit. Hans Bergströms påstående om "dagens sjukliga stämning av Amerikahat i Europa" skulle få svenska Kommunistpartiets gamla kämpar att skaka på huvudet av besvikelse.
Det är inte så man argumenterar! Varför inte helt rättframt säga att "USA är världens enda stormakt och vi har rätt att föra vilken sabla politik vi vill". Och tycker ni inte om den så "tough luck".
Problemet med de klassiska kommunisterna, liksom med dagens kristna fundamentalister är att förr eller senare möter de människor som är starkare och smartare än de själva. De ryska dissidenterna fick slutligen Sovjetunionen på fall, liksom dagens amerikanska dissidenter i sinom tid kommer att få Bush-regeringen på fall.
Insikten att Bush-regeringens ockupation av Irak var ett fruktansvärt misstag delas idag av de flesta amerikanska militärer och av en majoritet av det amerikanska folket. Det är konstigt hur deras svenska apologister verkar vara de sista som inser hur världen verkligen ser ut.
Därför avslutar jag den här lilla agitprop-krönikan med en bild av en av de många modiga och fenomenalt starka ryska dissidenterna, poeten och författaren
Irina Ratushinskaia, vars bok Grå är Hoppets Färg finns på svenska. Hon tillbringade flera år i fängelse för sina skrifter, och hennes skrifter förtjänas att läsas i dessa dagar och jämföras med de svenska apologisternas skrifter.
The first lesson one learns immediately after being arrested is about hatred. Those who are not able to throw their hatred away simply become insane. In everyday life if you are angry you can always think about something else. But the KGB did not allow this easy escape. The whole system was designed by psychologists in such a way that from the very beginning one had to cope with constant humiliation and blackmail. Problems usually started after a couple of days when one could not sleep.
Att Europa inte vill vara med om något Gulag av något slag visar att efter två världskrig så är det idag Europa som står som garant för de demokratiska värderingarna. Förhoppningsvis kommer den amerikanska progressiva rörelsen snart att hjälpa fram dessa också här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar