Jag håller på och läser Bob Woodwards ypperliga bok Plan of Attack
För den som vill förstå USAs utrikespolitik är det här en måste-läsa bok. Men det är mer än det. Woodward skriver bra, han är inte journalist för inte. Så boken är spännande och levande som få politiska böcker.
Woodward har skrivit en mängd böcker. Han får vanligtvis tillgång till alla som han vill prata med, inklusive presidenten. Men han får det till ett pris. Och hans böcker brukar sällan vara speciellt kritiska. Men den här boken är mer kritisk och som sagt mycket välskriven och lättläst. Det är intressant att jämföra honom med Seymour Hersh, som är betyligt mer kritisk men som av den anledningen sällan får tillgång till personer av samma kaliber som Woodward.
En av nyckelfigurerna i boken är den mäktige saudiske ambassadören i Washington, Bandar bin Sultan. Läs intervjun med honom på den här länken.
Bandar är en mycket nära vän med Bush.
Intressant nog spelar Bandar bin Sultan också en nyckelroll i Michael Moores Fahrenheit 9/11.
Så vad lär man sig av boken? Det ena är hur litet av spelet bakom kulisserna som kommer fram till allmänhetens kännedom. De flesta journalister har helt enkelt inte den tillgång till huvudaktörerna som behövs.
Speciellt Saudi Arabiens centrala roll i krigsplaneringen var något som jag själv aldrig kände till, och som jag inte kan minnas rapporterades någonstans.
Det andra är hur små och triviala männen kring Bush är. De tillfrågades alla om de ställde upp på Bushs krig och alla svarade de utan att ens tänka på det "ja". Colin Powell, en av USAs mest överskattade politiker, framförde mycket försiktiga reservationer, men ställde ändå upp och levererade som vi vet ett paket med totala lögner inför FN. Lögner som jag vill minnas mig att Göran Persson sade sig vara mycket imponerad av.
Det här är givetvis inte den slutgiltiga historien om ett illegalt och dumdristigt krig. Det finns t.ex. nästan ingenting om det europeiska motståndet. Men boken berättar mycket bra och medryckande om vad som utspelades på högsta nivå inom den amerikanska administrationen och om hur Bush tidigt bestämde sig för krig, och hur han sedan hemlighöll detta beslut och ljög om det. Och hur den ene efter den andre av hans högsta rådgivare helt utan reflektioner gick med på kriget.
Det är detta som är det mest skrämmande. Hur en man av skäl som aldrig diskuterades, aldrig ifrågasattes, fick ett helt land att sluta upp bakom ett helt onödigt krig.
Tony Blairs roll diskuteras inte lika ingående som den borde, men han är ändå en av de verkliga skurkarna i dramat. En man helt utan politiskt och moraliskt omdöme.
Alltså, en mycket läsvärd och lättläst bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar