SvDs ledare idag

Läser SvDs ledare idag

I dag är det 4 juli, Förenta Staternas nationaldag, Independence day. Det känns som ett väl valt datum för detta halvårsbokslut. Inte för att SvD har någon åstundan att amerikanisera Sverige,
Nej vem skulle någonsin tro det, så Bush-kritisk som SvD varit

men vi menar att det i USA finns mycket för ett sömnigt Europa att ta intryck av:
entreprenörskapet, lagstyret,civilsamhället, framtidstron. Irakkriget har skapat misstänksamhet mot USA i Europa, och nu är det extra viktigt med opinionsbildning inte bara för demokrati i Mellanöstern utan också för nya broar över Atlanten. Det är mot den bakgrunden vi kommer att ägna stor kraft åt att följa och kommentera höstens kamp om Vita huset.

Vi kommer att fortsätta att argumentera för maktskifte: ny politik och ny regering.


Det sista först. Det maktskifte som SvD argumenterar för är ett svenskt, inte ett amerikanskt maktskifte, vilket framkommer senare i ledaren.

Det är intressant att SvD ser Europa som sömnigt i jämförelse med ett land som inte ens kan anpassa sitt vikt och måttsystem till den moderna världens och där religion fortfarande hindrar att Darwins utvecklingslära fritt lärs ut. Lagstyret har vi sett i Guantanamo och Abu Ghuraib. Civilsamhället idag är baserad på Patriotlagen som ger polisen rätt till ingripanden mot befolkingen med minimal juridisk kontroll.
Framtidstro, alla de senaste opinionsmäningarna visar raka motsatsen.

Irakkriget, det förvånar mig en smula att SvD inte skriver befrielsen av Irak, har faktiskt skapat betydligt mer misstänksamhet mot Europa i USA än motsatsen.

Demokrati i Mellanöstern, varför inte fred i Mellanöstern? "Demokrati i Mellanöstern" är den amerikanska regeringens kodnamn för fortsatt utvidgning av Sharons ockupation av Palestina.

Genom att alliera sig så totalt med den extrema Bush-regeringen målar SvD in sig i ett hörn som den förr eller senare måste ta sig ur. Miljoner amerikaner tar idag avstånd mot dagens allt mer extrema amerikanska politik. Om SvD verkligen är USA-vänligt bör man också skriva om de fattiga, de svarta, de progressiva, och inte enbart om de extrema högeraktivisterna man verkar beundra så mycket.