DN har en bra ledare om det amerikanska valet. Bl.a. citeras Thomas Franks bok What’s The Matter With Kansas: How Conservatives Won The Heart of America.
Det förvånar mig alltid att DN inte ens i sin elektroniska upplaga länkar direkt till en bok som man citerar. Ett bra axklipp ur Thomas Frankq bok finns här
Hur som helst; en viktig ledare. Boston Globe har också en bra artikel om Bushs valstrategi.
Guardian har en bra artikel om John Kerrys kampanj.
Economist har en lika intressant artikel om valsituationen i delstaten Florida.
Kan Kerry vinna mot Bush?
Som sittande president har Bush initiativet på sin sida. Han har också visat sig vara en mästare på det inrikespolitiska planet med ett antal initiativ som t.ex. det att kriminalisera homosexuella äktenskap, som Kerry och Edwards inte vågade rösta emot. Han har också temporärt tonat ner sina försök att kriminalisera abort.
Orsaken till att Bush inte leder stort idag har allt att göra med ekonomin och hans egna felsteg i Irak och mycket litet med Kerrys kampanj. Kerry har visat sig fenomenalt bra på att samla in pengar, men annars består hans valrörelse mest av att segla så nära Bush som han möjligen kan.
Avgörandet kommer under den republikanska konventionen i New York den 30:e augusti - 2:a september. Eftersom Bush knappast vill äventyra sitt återval och eftersom han, till skillnad mot Kerry, inte har några problem med att fatta beslut, så kommer han antagligen att välja en av USAs mest ansedda män, Colin Powell, som ny vicepresidentkandidat. Det skulle i ett slag ändra på valekvationen till hans fördel endast 8 veckor före själva valet. Det faktum att Powell är svart skulle också allvarligt försvaga Kerrys stöd bland de svarta. Jag har svårt att se hur Kerry skulle kunna vinna mot en sådan kombination.
The Guardian har en bra artikel om den amerikanska kristna högern och AIDS-katastrofen. Den amerikanska kristna högern, som utgör Bush-regeringens huvudsakliga politiska stöd, framstår idag mer och mer som 1800-talets Boer - fast dessa Boer är beväpnade med massförstörelsevapen - i sin bakåtsträvan. Samtidigt som de vägrar att befatta sig med AIDS-katastrofen på ett sätt som de anser inte strider mot bibeln, så gör de nu allt för att förhindra att homosexuella amerikaner skall få gifta sig, igen med hänsyftan till bibeln. Precis likadant är situationen med s.k. stem-cell forskning, den strider också mot bibeln påstår de.
Bibeln, en bok som idag endast borde vara ett kuriosum, används idag av världens supermakt som guide för praktiska politiska beslut som berör hundratals miljoner människor.
Vad som gör situationen så farlig är att den kristna högern faktiskt är en minoritet i USA men att den trots detta har en så oproportionlig makt.
Ewa Hemmungs Wirtén har en bra brännpunktsartikel, Kunskapsbanken havererar i SvD om hur den kulturella allmänningen alltmer försvinner.
FRI ELLER SKYDDAD? Allt är inte skyddat av upphovsrätt. Vår största tillgång är tvärtom äldre, fri information som alla kan använda sig av. Men nu hotas denna allmänning av upphovsrätten. Och medan debatten enbart handlar om musikfiler på internet, riskerar vi att förlora den kunskapsbank som hjälper oss att skapa nya verk
Artikeln är bra men hade varit ännu bättre om den också nämnt Lawrence Lessig vid Stanford, en av de största experterna och kämparna på detta område och även den svenska www.piratbyrån.org som har mycket bra teknisk information på detta område.
Alla bloggare visste att John Kerry skulle välja John Edwards långt innan pressen visste det, tack vare följande intressanta blog Det visar hur bloggar håller på att få samma effekt inom tidningsvärlden som Skype inom telefonbranschen.
Här är en bra analys av Edwards.
The Kerry campaign thus far has been mainly a negative one, harping on that Mr Bush had wrecked the economy at home and trashed America’s reputation abroad. Now, Mr Kerry has picked the very distillation of optimism to join his team. The southern charmer’s pitch in his presidential run was to end the system of “two Americas”, one for the rich and one for everyone else. Mr Kerry took up that very theme in announcing his decision to pick Mr Edwards on Tuesday, declaring his goal to make “one America for all Americans”. America is not one yet: it is still bitterly divided between Republicans and Democrats, and polls have Messrs Kerry and Bush running neck-and-neck. It remains to be seen whether Mr Edwards’s sunny demeanour is enough to help Mr Kerry pull away from the incumbent.
Min egen analys är att detta kommer att hjälpa Kerry men inte nog för att vinna. Bushs och speciellt Cheneys allt mer brutala uppträdande den sista tiden tror jag visar att de kommer att använda vilka medel som helst för att vinna, inklusive utbrett valfusk.
The Atlantic har en bra intervu med
Brian Greene fysiklärare vid Columbiauniversitetet.
Greene har bl.a. skrivit boken The Fabric of the Cosmos: Space, Time, and the Texture of Reality.
Under några sköna dagar i Frankrike läser jag om Jean-François Revels klassiska bok "Ni Marx Ni Jesus" från 1970 om hur den nya världsrevolutionen kommer att starta i USA. Revel kunde skriva och han kunde skriva bra, det kan han fortfarande. "La révolution de XXe siécle aura lieu aux Etas Unis. Elle ne peut avoir liéu que là...." Revel fick problem när Nixon återvaldes 1972, och idag framstår boken som helt missvisande.
Revel som besökte USA 1969 mitt under den sociala nydaningens tid kunde inte ana att kontrarevolutionen redan var på väg. Denna kontrarevolution skulle sätta just Jesus på förarplatsen och skulle försöka att rulla tillbaks hela den sociala nydaningen som Revel bevittnade.
Revel har försvarat sin tes bl.a. så här:
During my time in the United States in 1969, I identified what I believed could fairly be called a revolution. In its narrow sense, “revolution” usually means the replacing of one political regime by another, usually by means of a violent coup d’état accompanied by insurrection—followed by purges, arrests and executions. Indeed, many a revolution conforming to this pattern has led to dictatorship and repression. As I stressed in Without Marx or Jesus, what I meant by “revolution” in the context of America was less a political phenomenon at the highest levels of power than a series of transformations spontaneously occurring within society at a deep level. These radical changes had been born, were evolving and would continue to evolve independently of political transitions at the national level. You can change the government without changing society; conversely, you can change society without changing the government. The American Free Speech Movement sprang forth and continued to grow as vigorously under Republican presidents as under Democrats; it was able to do so largely because it never—or very rarely—regressed into the backward ideologies of the nineteenth century or the Marxist pseudo-revolutionary theoretical straitjackets of the twentieth. In my book, I argued that a revolution in this sense is a phenomenon that had hitherto never taken place, an event that would develop along lines other than the known historical ones and that could not be thought about—or even perceived—in terms of the old categories. It was obvious to me that the real revolution was taking place not in Cuba, but in California.
The side-by-side comparison I had carried out, a stark confrontation between what was everywhere said about the United States and what one actually encountered upon going there, inspired my frontline report, which apparently resonated with many people throughout the world. Without Marx or Jesus was a bestseller in France and in the United States, taking off spectacularly before it came to the notice of the critics and continuing to stay aloft even after lukewarm, even hostile reviews; it was translated into at least twenty languages. This landslide revealed the gulf between the desire to know on the part of the “silent majorities” and the desire not to know on the part of the intellectual and media elites, not only in countries like France, Italy and Greece that were under overt Communist influence, but in social democracies like Sweden that were theoretically opposed to totalitarianism.
Sett ur en fransk synvinkel så var skillnaden mellan just Kuba och Kalifornien slående. (Trots att Revel dock vad jag vet aldrig besökte Kuba). Men Revels huvudtes, att det skulle komma att vara USA och inte Kuba eller Kina eller Sovjet som skulle komma att stå för nydaningarna i världen var lika riktig då som nu.
Vad han inte kunde ana främst eftersom han inte grävde djupt nog, var den virulenta kontrarevolutionen som redan startat med Barry Goldwater 1964 och som idag har uppnått total politisk makt i USA.
Economist har en bra artikel om Niklas Zennström och Skype.
Zennström vet hur man skriver bramjukvaruprodukter, något som få idag vet:
Since its launch last August, the Skype software has been downloaded over 14m times, and now has over 6m regular users—and all without any advertising. That was another lesson learned from KaZaA, says Mr Zennstrom: “If you want to spread software to a large group of people, it must be simple, not need configuration, and give you instant gratification.”
Han förstår också hur man revolutionerar telekombranschen:
But Mr Zennstrom thinks that merely linking traditional and internet-based phone systems is an inelegant halfway house. He is more radical, believing that all calls will migrate to the internet and be provided via software alone, with no need for any dedicated infrastructure. Telephony will be another free internet service, like e-mail and web browsing are today. (Skype plans to make money by charging for extras such as voice-mail, call waiting, multiple lines and calls to the few die-hards who stick with pre-internet phones.) If he is right, the traditional fixed-line voice business will shrivel and die, and telecoms incumbents will be reduced to selling broadband access, and little else.
Mr Zennstrom has competed with telecoms giants before, having worked at Tele2, then a small Swedish operator, during the 1990s. He came to the conclusion that only a radically new approach to telephony would ever be able to challenge the incumbents, whose ownership of national telephone networks gives them a huge advantage over their competitors. Skype is the result. So how can the incumbents respond? Some are rushing to launch their own internet-telephony services, but most are trapped in the monopolist mindset. Mr Zennstrom recalls their attempts in the early 1990s to establish fee-based proprietary e-mail services, in effect clinging to the old idea of the telegram. Such services were wiped out by internet-based e-mail, which was free. The same, he believes, will now happen to telephony.
Artikeln nämner också ett viktigt Internetprotokoll som kan komma att bli viktigt för internettelefoni: Session Initiation Protocol (SIP)
På semester i London förvånas jag av något jag inte lagt märke till tidigare. Statyer över personer som Fältmarskalken Haig, vars totala yrkesokunnighet ledde till att miljoner britiska och allierade soldater dog i onödan under första världskriget 1914-18. I National Portrait Gallery hänger också en gräslig tavla över de britiska befälhavarna på Västfronten i samma krig.
Nelson och Wellington liksom Churchill har jag den högsta respekt för, men det förvånar mig att man inte river åtminståne Haigs staty.
