Bra DN-ledare om USA-valet

DN har en bra ledare om det amerikanska valet. Bl.a. citeras Thomas Franks bok What’s The Matter With Kansas: How Conservatives Won The Heart of America.

Det förvånar mig alltid att DN inte ens i sin elektroniska upplaga länkar direkt till en bok som man citerar. Ett bra axklipp ur Thomas Frankq bok finns här

Hur som helst; en viktig ledare. Boston Globe har också en bra artikel om Bushs valstrategi.

Kerry whirlwind seeks to sweep all before it

Guardian har en bra artikel om John Kerrys kampanj.

Economist har en lika intressant artikel om valsituationen i delstaten Florida.

Kan Kerry vinna mot Bush?

Som sittande president har Bush initiativet på sin sida. Han har också visat sig vara en mästare på det inrikespolitiska planet med ett antal initiativ som t.ex. det att kriminalisera homosexuella äktenskap, som Kerry och Edwards inte vågade rösta emot. Han har också temporärt tonat ner sina försök att kriminalisera abort.

Orsaken till att Bush inte leder stort idag har allt att göra med ekonomin och hans egna felsteg i Irak och mycket litet med Kerrys kampanj. Kerry har visat sig fenomenalt bra på att samla in pengar, men annars består hans valrörelse mest av att segla så nära Bush som han möjligen kan.

Avgörandet kommer under den republikanska konventionen i New York den 30:e augusti - 2:a september. Eftersom Bush knappast vill äventyra sitt återval och eftersom han, till skillnad mot Kerry, inte har några problem med att fatta beslut, så kommer han antagligen att välja en av USAs mest ansedda män, Colin Powell, som ny vicepresidentkandidat. Det skulle i ett slag ändra på valekvationen till hans fördel endast 8 veckor före själva valet. Det faktum att Powell är svart skulle också allvarligt försvaga Kerrys stöd bland de svarta. Jag har svårt att se hur Kerry skulle kunna vinna mot en sådan kombination.

Thomas Hammarberg om Guantanamo

Thomas Hammarberg, tidigare generalsekreterare för Amnesty International, nu chef för Palmecentret har en
utomordentligt viktig brännpunktsartikel om tortyren i Guantanamo i dagens SvD.


Tyvärr förefaller Bushadministrationens jurister ha pressats att analysera hur lagar och internationella normer skulle kunna kringgås, snarare än att precisera vad som krävdes för att de skulle respekteras. Det mest uppmärksammade exemplet var förstås den interna promemoria inom Vita huset som hävdade att presidenten stod över lagen eftersom det nu var krig.
Uppgifter i amerikanska medier tyder på att försvarsminister Donald Rumsfeld var direkt inblandad i diskussionerna om förhörsmetoder.
Det har till och med uppgivits att vissa metoder bara skulle användas om denne personligen gav klartecken. Vilka de metoderna skulle vara har däremot inte offentliggjorts, men det förefaller som om det skulle handla om längre isoleringar och mer extrema former av "stress and
duress".



Principen om att en arresterad är oskyldig tills skuld är bevisad i en korrekt rättslig process är avgörande viktig. Det är en tankeställare att Internationella Röda korset uppskattade att mellan 70 och 90 procent av fångarna i Abu Ghraib var helt oskyldiga och att de amerikanska myndigheterna ännu inte kunnat ställa någon enda fånge i Guantánamo inför domstol


....

i det sammanhanget är det viktigt att inte glömma andra utländska fångar i amerikanska fängelser och militärbaser på andra håll i världen, till exempel i Afghanistan Det beräknas att mer det finns tiotusen sådana fångar

Viktig New York Times ledare

 
New York Times har en bra ledare som visar hur Bush-regeringen lyckades sätta den amerikanska pressen ur spel medan de planerade Irak-kriget:

Detta är NYTs andra Mea Culpa på kort tid.
Over the last few months, this page has repeatedly demanded that President Bush acknowledge the mistakes his administration made when it came to the war in Iraq, particularly its role in misleading the American people about Saddam Hussein's weapons of mass destruction and links with Al Qaeda. If we want Mr. Bush to be candid about his mistakes, we should be equally open about our own.
During the run-up to the war, The Times ran dozens of editorials on Iraq, and our insistence that any invasion be backed by "broad international support" became a kind of mantra. It was the administration's failure to get that kind of consensus that ultimately led us to oppose the war.
But we agreed with the president on one critical point: that Saddam Hussein was concealing a large weapons program that could pose a threat to the United States or its allies. We repeatedly urged the United Nations Security Council to join with Mr. Bush and force Iraq to disarm.
As we've noted in several editorials since the fall of Baghdad, we were wrong about the weapons. And we should have been more aggressive in helping our readers understand that there was always a possibility that no large stockpiles existed.
At the time, we believed that Saddam Hussein was hiding large quantities of chemical and biological weapons because we assumed that he would have behaved differently if he wasn't. If there were no weapons, we thought, Iraq would surely have cooperated fully with weapons inspectors to avoid the pain of years under an international embargo and, in the end, a war that it was certain to lose.
That was a reasonable theory, one almost universally accepted in Washington and widely credited by diplomats all around the world. But it was only a theory. American intelligence had not received any on-the-ground reports from Iraq since the Clinton administration resorted to punitive airstrikes in 1998 and the U.N. weapons inspectors were withdrawn. The weapons inspectors who returned in 2002 found Iraq's records far from transparent, and their job was never made easy. But they did not find any evidence of new weapons programs or stocks of prohibited old ones. When American intelligence agencies began providing them tips on where to look, they came up empty.
It may be that Saddam Hussein destroyed his stockpiles of banned weapons under the assumption that he could restart his program at a later date. His cat-and-mouse game with the weapons inspectors may have been the result of paranoia, or an attempt to flaunt his toughness before the Iraqi people. But we're not blaming ourselves for failing to understand the thought process of an unpredictable dictator. Even if we had been aware before the war of the total bankruptcy of the American intelligence estimates on Iraq, we could not have argued with any certainty that there were no chemical and biological weapons.
But we do fault ourselves for failing to deconstruct the W.M.D. issue with the kind of thoroughness we directed at the question of a link between Iraq and Al Qaeda, or even tax cuts in time of war. We did not listen carefully to the people who disagreed with us. Our certainty flowed from the fact that such an overwhelming majority of government officials, past and present, top intelligence officials and other experts were sure that the weapons were there. We had a groupthink of our own.
By the time the nation was on the brink of war, we did conclude that whatever the risk of Iraq's weaponry, it was outweighed by the damage that could be done by a pre-emptive strike against a Middle Eastern nation that was carried out in the face of wide international opposition. If we had known that there were probably no unconventional weapons, we would have argued earlier and harder that invading Iraq made no sense.
Saddam Hussein was indisputably a violent and vicious tyrant, but an unprovoked attack that antagonized the Muslim world and fractured the international community of peaceful nations was not the solution. There were, and are, equally brutal and potentially more dangerous dictators in power elsewhere. Saddam Hussein and his rotting army were not a threat even to the region, never mind to the United States.
Now that we are in Iraq, we must do everything possible to see that the country is stabilized before American forces are withdrawn. But that commitment should be based on honesty. Just as we cannot undo the invasion, we cannot pretend that it was a good idea — even if it had been well carried out.
Congress would never have given President Bush a blank check for military action if it had known that there was no real evidence that Iraq was likely to provide aid to terrorists or was capable of inflicting grave damage on our country or our allies. Many politicians who voted to authorize the war still refuse to admit that they made a mistake. But they did. And even though this page came down against the invasion, we regret now that we didn't do more to challenge the president's assumptions.

Den amerikanska kristna högern och HIV katastrofen

The Guardian har en bra artikel om den amerikanska kristna högern och AIDS-katastrofen. Den amerikanska kristna högern, som utgör Bush-regeringens huvudsakliga politiska stöd, framstår idag mer och mer som 1800-talets Boer - fast dessa Boer är beväpnade med massförstörelsevapen - i sin bakåtsträvan. Samtidigt som de vägrar att befatta sig med AIDS-katastrofen på ett sätt som de anser inte strider mot bibeln, så gör de nu allt för att förhindra att homosexuella amerikaner skall få gifta sig, igen med hänsyftan till bibeln. Precis likadant är situationen med s.k. stem-cell forskning, den strider också mot bibeln påstår de.

Bibeln, en bok som idag endast borde vara ett kuriosum, används idag av världens supermakt som guide för praktiska politiska beslut som berör hundratals miljoner människor.

Vad som gör situationen så farlig är att den kristna högern faktiskt är en minoritet i USA men att den trots detta har en så oproportionlig makt.

SvD: Irak behöver allas stöd

SvD har en ledare om hur Irak nu behöver allas stöd, och hur Fillipinerna böjde sig för terroristerna och drog tillbaka sina trupper från landet. Trots vissa mindre brister i det underrättelsematerial som ledde till kriget anser SvD att:

Men viktigare är att Saddam Husseins Irak nu är historia.
Ockupationen är formellt över och landets nya regering har vunnit internationellt erkännande.

Om Irak ska ha en framtid som ett bättre samhälle än vad det tidigare har varit, är det i behov av omvärldens stöd på olika sätt. Ett väsentligt element är kampen mot terrorismen. Det är samma slags stöd som Filippinerna behöver för att få bukt med den islamistiska terrorism som härjar i landets södra delar. Den filippinska regeringen får hoppas att dess allierade inte agerar på samma sätt när klockan klämtar för Manila nästa gång.

Faktum är att den fillipinska regeringen tvärt emot vad SvD påstår inte skickade trupper till Irak för att bekämpa den Irakiska guerillan. Under starkt tryck från US så skickade den hela 51 poliser som en symbolisk närvaro i Irak för att utföra fredliga uppgifter.

Idag är detta omöjligt.Tack vare den amerikanska armens hårda framfart i landet har en stark guerillarörelse vuxit fram, en guerilleröreles som knappast kan bekämpas med 51 poliser.

Men Fillipinernas bidrar med mycket mer i Irak, och SvD väljer på ett mycket ohederligt sätt att helt enkelt inte berätta något om detta:
At least 3,000 Filipino's are currently working in Iraq, many of them on US military bases. They are part of the almost one million Filipino migrant workers in the Middle East who fled the poverty and lack of job opportunities in their own country. Angelo De la Cruz, for example, is a poor 47-year-old father of eight from the town of Mexico, Pampanga. According to family members he had no choice but to go abroad after five years of unemployment to send his children through school and repair the shabby hut the family is living in.

En tidning kan stå på vilken politisk kant som helst, men det är viktigt att den är saklig.

Le Monde om valet i USA

Bra Le Monde artikel om valet i USA


La campagne démocrate est portée, en outre, par un très fort courant anti-Bush dans les milieux du cinéma et du divertissement, ainsi que chez une partie des financiers et des industriels de la nouvelle économie. Le succès du film de Michael Moore, Farenheit 9/11, témoigne de la mobilisation de l'électorat de gauche. Dans ce contexte, M. Kerry devrait bientôt avoir 200 millions de dollars de dons dans ses caisses de campagne, soit presque autant que M. Bush. L'engagement des avocats derrière M. Edwards devrait y contribuer.

Déjà, selon une enquête d'un groupe d'étude des publicités politiques, la campagne Kerry et les groupes hostiles à M. Bush ont diffusé près de deux fois plus de spots publicitaires que les républicains - 129 000 contre 70 000 - dans 17 Etats où le scrutin devrait être serré, le 2 novembre.

Face à cette combativité démocrate, le président sortant et son équipe comptent sur les thèmes de la sécurité et des mœurs pour souder l'électorat républicain. M. Bush a relancé le débat sur le mariage homosexuel, dont l'interdiction, par un amendement constitutionnel, doit faire l'objet d'un vote, au Sénat, cette semaine.

Patrick Jarreau

Bra weblog om Den kulturella allmänningen

Copyfight,en bra weblog om Den kulturella allmänningen.

Rolig London-blog

Rolig London-blog

Den kulturella allmänningen försvinner

Ewa Hemmungs Wirtén har en bra brännpunktsartikel, Kunskapsbanken havererar i SvD om hur den kulturella allmänningen alltmer försvinner.

FRI ELLER SKYDDAD? Allt är inte skyddat av upphovsrätt. Vår största tillgång är tvärtom äldre, fri information som alla kan använda sig av. Men nu hotas denna allmänning av upphovsrätten. Och medan debatten enbart handlar om musikfiler på internet, riskerar vi att förlora den kunskapsbank som hjälper oss att skapa nya verk


Artikeln är bra men hade varit ännu bättre om den också nämnt Lawrence Lessig vid Stanford, en av de största experterna och kämparna på detta område och även den svenska www.piratbyrån.org som har mycket bra teknisk information på detta område.

Bra CommonDreams artikel om skillnaderna mellan Kerrys och Bushs inrikespolitik

CommonDreams
har en bra artikel om skillnaderna mellan Kerrys och Bushs inrikespolitik.

But at least on domestic policy, the document serves to distinguish Democrats from Republicans. It advocates raising the minimum wage, guarding Social Security and Medicare against privatization, enacting new environmental protections, making health insurance available to all, raising the taxes paid by the wealthy, advancing research using embryonic stem cells, banning the commercial sale of assault weapons and protecting abortion rights.

Utomordentligt intressant artikel om hur republikanerna kan komma att stoppa presidentvalet i november

Reuters har en utomordentligt viktig artikel om hur Bush-regeringen planerar ett sätt att kunna stoppa november-valet om regeringen anser att landet står inför ett hot. Detta skulle ge Bush-regeringen möjlighet att helt enkelt inte hålla valet i november om Kerry mot förmodan skulle ligga före i opinionsundersökningarna. Eftersom det är det är samma politiska myndigheter som "bevisade" att Irak hade massförstörelsevapen så kan regeringen, om demokraterna inte kan förhindra det, komma att stoppa valet i november genom att påstå att landet står inför ett terrorhot.

Officiellt talar man om att bara uppskuta valet, men hotet kan komma att presenteras precis som Bushs krig mot terrorismen, som ett krig som kommer att vara i flera år.

Men jag tror samtidigt inte att Bush kommer att behöva stoppa valet. Opinionsundersökningarna visar att om han bara byter till Colin Powell som vicepresidentkandidat så vinner han lätt.

Men det är en skrämmande tanke att Bush faktiskt är den förste amerikanske president som kan komma att försöka att skqffa sig makten att stoppa ett presidentval. Skulle han kunna lyckas? Det är svårt att se hur han skulle kunna lyckas i längden, men det är inte helt omöjligt. Demokratier har avskaffats tidigare.

Den amerikanska politiken vid AIDS konferensen i Bankok.

Bra Guardianartikel om den amerikanska politiken vid AIDS konferensen i Bankok.

Bush och Lundgren, Kerry och Reinfeldt

Det är intressant att se hur Bo Lundgren imiterade Bush med sin skattesänkningspolitik och hur idag Fredrik Reinfeldt imiterar John Kerry genom att definiera sig som en bättre socialdemokrat än Persson.

Bra källa om den amerikanska presidentkampanjen

Bra sajt med opinionsunderökningar om det amerikanska presidentvalet.
Eftersom presidentvalet inte är ett majoritetsval får man akta sig för att tro att den som får majoritet av rösterna också kommer att vinna.

Min egen analys är att Bush kommer att vinna hur som helst, den enda frågan är hur mycket energi han behöver lägga ner på sitt återval.

Skulle han mot förmodan ligga efter i augusti så kan han lätt återta ledningen genom att byta ut t.ex. Cheney. Hans enda riktiga möjlighet att förlora tror jag är om läget i Irak eller om ekonomin förvärras. Men även då är hans grundstöd så starkt att det kanske inte gör något. Problemet kvarstår, Kerrey är en utomordentligt svag kandidat och Bush är en av de starkaste och mest hänsynslösa kandidater som republikanerna någonsin har haft.

Le Monde Diplomatique om USAs Irakpolitik

Bra Le Monde Diplomatique artikel om den amerikanska >Irakpolitiken ur ett franskt perspektiv i engelsk översättning

Bra Nation och Guardian-artiklar om John Edwards

Bra Edwards-artiklar.
John Nichols i The Nation beskriver hur Kerry tvingades välja Edwards eftersom Bush leder i valkampanjen.

Gary Younge i Guardian har en bra historisk analys av demokraterna och republikanerna i sydstaterna. Valet handlar om sydstaterna. Den som vinner där vinner valet.

ACLU om HDs Guantanamo-beslut

ACLU om HDs beslut

Bra artikel i L'Express om Hollywoods roll i den amerikanska politiken

Bra artikel i den franska tidskriften L'Express Hollywood, combien de divisions? Hur många divisioner har Hollywood?

Malgré le succès atypique d'un Michael Moore, malgré les sympathies démocrates de nombreux artistes, l'industrie américaine du cinéma reste non seulement une formidable machine à dollars, mais aussi le porte-voix de Washington à travers le monde

Alltså trots Michael Moores otypiska succe och det faktum att ett antal artister stöder Kerry så är Hollywood inte bara en dollar-producent utan också den amerikanska regeringens röst i världen.
Artikeln analyserar bl.a. sambanden mellan Hollywood och Pentagon:

Hollywood et Washington: les relations entre ces deux mondes ont considérablement évolué en l'espace d'un demi-siècle. Baigné par les grandes peurs qui hantent la société américaine depuis le milieu des années 1950 - de la guerre froide au premiers feux du terrorisme - et tenu à l'oeil par Washington, le cinéma est tout autant une solide industrie qu'une caisse de résonance où viennent se répercuter les grandes questions qui agitent l'Amérique. Hollywood est même devenu «l'un des vecteurs essentiels de l'hégémonie de la sécurité nationale américaine», sa première arme, comme l'explique Jean-Michel Valentin, sociologue de la défense, auteur de Hollywood, le Pentagone et Washington (éd. Autrement). «L'héroïsation des agents de l'Etat, le caractère sacré de celui-ci, la mise en images de la menace telle qu'elle est officiellement définie et nourrie par l'imaginaire collectif américain... tout cela participe d'un univers où l'Etat est une force invincible et mythologique», ajoute-t-il. «C'est là que se situe la singularité américaine d'un pouvoir où le politique, le stratégique et l'industrie de l'image et de l'imagination s'entrelacent.»

John Edwards

Alla bloggare visste att John Kerry skulle välja John Edwards långt innan pressen visste det, tack vare följande intressanta blog Det visar hur bloggar håller på att få samma effekt inom tidningsvärlden som Skype inom telefonbranschen.

Här är en bra analys av Edwards.


The Kerry campaign thus far has been mainly a negative one, harping on that Mr Bush had wrecked the economy at home and trashed America’s reputation abroad. Now, Mr Kerry has picked the very distillation of optimism to join his team. The southern charmer’s pitch in his presidential run was to end the system of “two Americas”, one for the rich and one for everyone else. Mr Kerry took up that very theme in announcing his decision to pick Mr Edwards on Tuesday, declaring his goal to make “one America for all Americans”. America is not one yet: it is still bitterly divided between Republicans and Democrats, and polls have Messrs Kerry and Bush running neck-and-neck. It remains to be seen whether Mr Edwards’s sunny demeanour is enough to help Mr Kerry pull away from the incumbent.


Min egen analys är att detta kommer att hjälpa Kerry men inte nog för att vinna. Bushs och speciellt Cheneys allt mer brutala uppträdande den sista tiden tror jag visar att de kommer att använda vilka medel som helst för att vinna, inklusive utbrett valfusk.