tisdag, maj 18, 2004

50-årsdagen av segregationens olagligförklarande i USA

New York Times har en bra artikel om en milstolpe i USAs historia, 50-årsdagen av Brown v. Board of Education of Topeka.




"Brown" var en svart tredje-klassare som hette Linda Brown i Topeka i Kansas och som fick gå ett par kilometer till skolan trots att det låg en vit skola bara ett par kvarter ifrån hennes hem. Fallet gick hela vägen till högsta domstolen som gav Linda Brown - och alla andra svarta barn i USA - rätt att studera vid vita skolor.

Frågan som högsta domstolen såg det gällde "Does segregation of children in public schools solely on the basis of race, even though the physical facilities and other `tangible' factors may be equal, deprive the children of the minority group of equal educational opportunities?" The court answered this question unanimously: "We believe that it does."

Det glädjande med HDs dom var att den var enhällig.

Men i sydstaterna var det betydligt svårare att genomföra HDs beslut. Slutligen tvingades president Eisenhower sätta in beväpnade fallskärmsjägare för att öppna de vita skolorna till svarta elever. Detta skedde 1957.

Men det var inte förran 1964 som Lyndon Johnson slutligen skrev på den lag som slutligen de fakto upphävde segregationen i sydstaterna. Och det var den lagen som drev de vita i sydstaterna in i armarna på det alltmer radikala republikanska partiet.

Det är värt att komma ihåg att så sent som för 40 år sedan vägrades svarta tillträde till "vita" restautanter och hotell i sydstaterna.

Mer om Lyndon Johnsons lag finns här

Not:För att kunna läsa New York Times måste man registrera sig. Men registreringen är gratis. Samma sak gäller för Washington Post och Los Angeles Times.

måndag, maj 17, 2004

The Progressive Caucus i Kongressen

The Progressive Caucus är en grupp progressiva kongressledamöter i kongressen under ledning av Dennis Kucinich


och

Barbara Lee,

den senare från Kalifornien.


De distribuerar dagligigen information från Kongressen, och deras websajt är en ypperlig källa för information om vad som sker i kongressen.


PS: "Caucus" betyder valkommittee på svenska.




Islam

En bra artikel om Islam. Intervju med Bernard Lewis, pensionerad professor emeritus i Islamska studier vid Princeton-universitetet.

Bakom kulisserna på amerikanska valkampanjer

The Atlantic har en bra artikel om hur det ser ut bakom kulisserna på amerikanska valkampanjer Trots att USA har en mycket aktiv och levande demokrati på lokal nivå - på ett sätt som saknas i Sverige - så är presidentkampanjer oftast helt och totalt utan några som helst hämningar.

Minibiografi: Joe Trippi

Ett namn kommer för alltid att vara förknippat med det amerikanska valet i år, Joe Trippi (till höger på bilden)



Det var Trippi som kom på den banbrytande iden att använda Internet-teknologi som grundstenen i Howard Deans kampanj. Trippis innovation har nu anammats av både det demokratiska och republikanska partiet och kommer för alltid att förändra amerikansk politik.

Trippi använde sig av kollaborationsprogrammet Drupal och Meetup och givetvis webkrönikor.

En interview med Trippi och ytterligare en och en till

En bra längre artikel om Howard Deans presidentkampanj in The Atlantic.

söndag, maj 16, 2004

Att tala sanning

Mot bakgrunden av att vi idag vet att Bushregeringen anser att tortyr är ett effektivt sätt att få människor att tala sanning så har Wired Magazine en bra artikel om hur effektiva lögndetektorer - som används inom den amerikanska regeringen - är att få folk att tala sanning. Ledande psykologer anser inte att de är pålitliga.

Tortyr användes allmänt av nazisterna i bl.a. Frankrike, och det ansågs då vara mycket effektivt. Men lika viktig som frågan om hur effektivt tortyr är är frågan om varför en regering känner sig tvingad att sätta in tortyr. I Frankrike bara växte motståndsrörelsen trots den information som nazisterna lyckades samla in. I Irak sattes tydligen tortyr in eftersom man inte kunde få information om den Irakiska motståndsrörelsen. Men som vi idag vet, all tortyr i världen kan inte stoppa en motståndsrörelse. Fransmännen lärde sig samma sak i Algeriet.

Minibiografi: Bram Cohen

Bram Cohen


har skrivit ett viktigt och mycket elegant peer to peer program som heter Bit Torrent och som gör det nöjligt att distribuera stora mjukvaruprodukter blixtsnabbt över Internet genom ett genialt p2p protokolll.


BitTorrent requires users to upload what they download, meaning the more people who want a file, the more there are to serve it out. And because bits of the file are pulled from dozens of computers simultaneously, the result is lightning-quick copies of Linux distros, Phish concerts, and, yes, first-run movies.

Här är en bra

beskrivning av Bram och BitTorrent.

Toronto Star om att exportera hopp

Toronto Star har en bra artikel om hur Bush-regeringen är helt oförmögen att
exportera hopp

Här ett axplock:


Because these folks have no clue on how to export hope.

They would never think of saying: "Let's close this prison immediately and reopen it in a month as the Abu Ghraib Technical College for Computer Training — with all the equipment donated by Dell, H.P. and Microsoft."

Why didn't the administration ever use 9/11 as a spur to launch a Manhattan project for energy independence and conservation, so we could break out of our addiction to crude oil, slowly disengage from this region and speak truth to fundamentalist regimes, such as Saudi Arabia?

Because that might have required a gas tax or a confrontation with the administration's oil moneymen.

Why did the administration always — rightly — bash Yasser Arafat, but never lift a finger or utter a word to stop Ariel Sharon's massive building of illegal settlements in the West Bank?

Because while that might have earned America credibility in the Middle East, it might have cost the Bush campaign Jewish votes in Florida.

Nya avslöjanden om Rumsfeld och tortyren i Abu Guraib

Seymour Hershs nya avslöjanden i New Yorker Magazine att det var Donald Rumsfeld själv som via sin Under-Secretary for Intelligence Stephen Cambone auktoriserade tortyren, som följer de mallar man redan utarbetat i Afganistan har ännu inte - Söndag lokal tid - verkat få något genomslag i de bredare medierna.

Professor Juan Cole beskriver hur den domkratiske senatorn Joe Lieberman försvarar USAs användning av tortyr.

Der Spiegel har mer information om Bush-regeringens tortyr med bl.a. elshocker i andra fängelser i Irak

Det verkar mycket osannolikt att tortyren, som vi nu vet har existerat, och antaligen fortfarande existerar, i amerikanska fängelser i Afganistan, Irak och Guantanamo inte skulle ha beordrats på hög nivå. Om det är riktigt att det var Rumsfeld själv som gav ordern, och det verkar mest troligt, så är nästa fråga om han fick OK från Bush.

Minibiografi: Scott Heiferman

Datorn, Alan Turings magiska maskin, har skapat samhälle som helt skiljer sig från alla tidigare samhällen. Det vilar på maskiner som automatiskt processar information. Hur påverkas vårt samhälle och våra liv av datorn? Hur kan vi använda datorn till att skapa ett bättre samhälle?

Meetup är ett företag som har haft ett stort inflytande på politiken i USA, främst tack vare Howard Deans presidentkampanj. Det finns flera websajter som har försökt skapa "onlike communities". De flesta har förr eller senare misslyckats

Men Scott Heiferman,




Meetups skapare, har lyckats där andra har misslyckats genom att koppla samman det virtuella med det reella. Just denna koppling används idag av både republikaner och demokrater för att bygga inte bara virtuella samhällen utan också för att länka samman personer som bor på samma ort. Scott Heiferman är därför en person på gränsen mellan det tekniska och det politiska, en man som är
värd att kännas.

Bok: Cass R. Sunstein:Do Societies Need Dissent

Cass Sunstein är professor i juridik vid den juridiska fakulteten på University of Chicago, ett av USAs främsta universitet.

Hans bok Do Societies Need Dissent ligger verkligen i tiden. Jag tror inte att man behöver vara totalt paranoid för att få intrycket att i dagens USA så anses oliktänkande vara opatriotiskt för att inte säga rent kriminellt.

Sunstein beskriver i sin bok hur människor i grupp anpassar sig till den åsikt som verkar vara den dominerande, och hur farligt detta ofta är.

I april 1961 invaderade president Kennedy Kuba, trots att ett stort antal av hans rådgivare hade privata reservationer om det. Men ingen ville eller vågade säga något för ingen ville bli sedd som feg. Alla trodde att alla andra var för invasionen. Så ingen sade någonting. Allt som hade behövts var en enda person som vågade opponera sig. Men ingen vågade.

Framgångsrika samhällen är samhällen som inte bara tolererar utan också uppmuntrar olika åsikter.

Idag: San Franciscos Bay to Breakers maraton

Idag söndag går San Franciscos stadsmara Bay To Breakers Maraton av stapeln. Det är en folkfest av stora mått dels med professsionella löpare och sedan med ett stort antal löpare som är med för att ha det roligt. Bla. är loppet känt för sina nakna löpare och för löpare som springer i en mängd olika utstyrslar.



Välkommen till San Francisco!

lördag, maj 15, 2004

Superdatorer

Man kan mäta ett lands ekonomiska och teknologiska nivå på flera sätt, men en intressant måttstock är att se hur många superdatorer ett land har.

Sajten www.top500.org är en mycket bra sajt som visar att USA har om kring 50% av hela världens superdatorer. Superdatorer är viktiga eftersom de används inom avancerad forskning och utvecklingen av vapen.

Ett viktigt akademiskt superdatorcenter i kalifornien är University of California at San Diego Super Computer Center

Hur visar man sin lojalitet

Det är viktigt att alla amerikaner är lojala mot sitt land. Så viktigt att alla barn i grundskolan måste avge en lojalitetsförklaring till sitt land varje morgon.

Samma lojalitetsförklaring avges före baseballmatcher och andra sportevenemang, men inte före filmer som i England. Jim McDermott, en demokrat från Seattle ledde nyligen Representanthuset i denna lojalitetsförklaring men missade order "Gud" i eden. Det blev en folkstorm från högern.

Det där med en lojalitetsed ger intrycket att man inte är riktigt säker på att befolkningen skulle vara lojal annars. Jag minns aldrig att jag och mina skolkamrater på Skrapan i Uppsala kände oss olojala mot Sverige trots att vi aldrig avkrävdes någon lojalitetsed.

Valet i USA i november

Valet i november är inte bara ett val av president. En tredjedel av senaten och hela representanthuset väljs också. Separat blir det också val till delstaternas egna senater och representanthus, samt val i de olika kommunerna.

Howard Deans organisation DemocracyForAmerica är engagerad i ett antal val över hela USA.



Först fokuserar man sig på följande kandidater, Howard Deans dussin.

Howard Deans organisation skall inte förväxlas med Joe Trippis ypperliga websajt Change for America

Ondska och Moralitet. Marion Dönhoff, Leni Riefenstahl och Hanna Reitsch.

I sin självbiografi Killing Time skriver Berkeleyfilosofen Paul Feurabend , som själv genomlevde den tiden, hur österikarna reagerade på Hitlers inmarsch i Österrike 1938:

"För vissa människor, en liten minoritet, var Anschluss slutet på civilisationen. För andra betydde det en befrielse från katolicismens totalitära tyranni...." (sid 36).

För det stora flertalet var den tyska ockupationen av Österrike en positiv händelse. Det skulle bli slut på arbetslösheten, man skulle bli en del av det mäktiga Stortyskland. T.om. ledande socialister välkomnade ockupationen.

Det är intressant att se hur tre märkliga och sinsemellan diametralt olika tyska kvinnor reagerade på Hitler och Tredje Riket.

Marion Dönhoff

växte upp i en adlig familj på storgodset Friedrichstein i Östpreussen. Hon var resolut antinazist och har skrivit en med rätta berömd bok om sin barndom i Östpreussen. Hon förlorade många nära anförvanter i kuppförsöket mot Hitler den 20 juli 1944, och har skrivit en gripande bok om dem.

Hon lyckades fly under mycket dramatiska omständigheter bara några dagar innan de ryska trupperna anlände 1945.

Leni Riefenstahl




som dog förra året fyllda 101, var en av 30-talets stora filmskapare, helt i Hitlers tjänst. Hon såg inga moraliska problem i Nazismen utan utnyttjade de möjligheter som den gav henne för att skapa film. Hennes två filmer Olympia och Triumph des Willens har blivit klassiker.


Hanna Reitsch




slutligen var en entusiastisk Hitler-beundrarinna, men samtidigt ev av världens stora och mest våghalsiga flygare. Hon flög alla sorters plan inklusive den tyska V1-raketen. Hennes precisionslandning under rysk artillerield på en gata i det omringade Berlin i April 1945 med sin älskare, den sårade tyske flygvapenchefen Ritter von Greim för ett sista besök hos Hitler har blivit legendarisk.

Tre starka och märkliga kvinnor som alla gick vidare till framgångar efter kriget.

Marion Dönhoff blev en av Tysklands ledande journalister och chefredaktör för Die Zeit och en känd och inflytelserik röst i efterkrigstidens Tyskland. Dönhoff var en aktiv förespråkare för försoning med Polen och hon var en förespråkare för Willy Brandt östpolitik.

Hennes bok - Kindheit in Ostpreussen - är en bok som jag starkt kan rekommendera. Jag tror att den också finns på svenska.

Leni Riefenstahl fortsatte att filma och hennes film om Nubastammen blev mycket uppmärksammad.

Hanna Reitsch fortsatte att flyga efter kriget och blev mottagen av president Kennedy i Vita Huset 1961.

Jag tror att vad de har att lära oss idag är hur få människor som har en stark moralisk syn på världen, och som reagerar på ondska. Vi ser inte ondskan, vi bortrationaliserar den. Den stora tragedin är att när rapporter kommer om tortyr och fångläger så vänder vi bort ögonen. Det är markant hur flyktingarna från nazismen och kommunismen aldrig blev trodda till det var för sent. Den situationen har inte ändrats idag.

Marion Dönhoff tog aldrig fel, inte ens när hon senare kritiserade Israels politik i Palestina. Hon hade en klar moralisk syn på livet som det är få förunnade att ha.

Det var alltid något suspekt med Leni Riefenstahl försök att bortrationalisera sin relation till Nazismen.

Hanna Reitsch slutligen var en typisk teknokrat som saknade en moralisk dimension.

Men jag vet att när jag läser Paul Feyerabends mening "slutet på civilisationen" då känner jag, som många progressiva, igen mig.

Svart och Vit i USA

En mycket bra, jag kan inte understryka det nog, artikel om svart och vit dagens USA. Artikeln ger en mycket balanserad men samtidigt skakande bild av segregationen under det senaste seklet. Den beskriver sedan hur de olika folkgrupperna idag lever helt segregerade liv, tittar på helt olika TV-program, dricker olika sorters drinkar, och har mycket litet med varandra att göra överhuvudtaget, trots att segregationen varit förbjuden i lag i ett halv sekel.

Artikeln visar också hur de vita idag fortfarande ser integrationsfrågan ut ett vitt perspektiv:

central concerns of black people were not whether they should integrate with white people or not, but how to challenge white people's hold on the power structure.

Artikeln beskriver hur de svarta blev tvingade att bygga upp ett parallellt samhälle till det vita, helt från grunden:

African-Americans had to create cultural, economic and political institutions of their own. Treated like unwanted foreigners in a home they never chose to come to, they developed their own national anthem (Lift Ev'ry Voice And Sing), flag, universities, newspapers, baseball leagues, fraternities, sororities, masons, churches. Every profession and trade, from teachers and lawyers to firefighters and journalists, formed a black association.



På kvällsprommenad med Gud - eller riktiga män älskar Jesus

Ute på en skön kvällsprommenad utefter tysta och trädkantade gator i Silicon Valley i kvällssolen. Inte många är ute på de alltför smala trottoarerna. Här går man inte, man kör. Plötsligt ser jag en bil med en dekal: "Real Men Love Jesus". Jag ler och undrar vem eller vad oriktiga män älskar.

Min favoritdekal från den religiösa världen kommer från en feministisk musiklärarinna på min dotters musikskola: "God is coming and She is pissed". Rent underbart. "Gud är i antågande och hon är sk-tförbannad" kanske det skulle bli. Jag tror att K.G. Hammar skulle tycka om den. Jag tycker om K.G. Hammar. Allt sedan han blev attackerad av Bo Lundgren för att han vågade kritisera Bushs bombningar av civilbefolkningen i Afganistan så har K.G. Hammar stått på min lista över de goda människorna.

Andra dekaler från prommenaden: "We support our troops - but not Bush". Det brukar annars vara mycket ovanligt att man se dekaler riktade mot sittande presidenter i USA. Så Bush har verkligen retat upp en stor del av befolkningen. Tyvärr inte en stor nog del för en förbluffande 60% av alla amerikaner stöder fortfarande Bushs "Krig mot Terrorismen". Däremot ingen som säger "Ta hem trupperna". Den tanken verkar fortfarande alltför radikal.

Superhökar: Richard Perle och Paul Wolfowitz

Två av Bush-regimens nykonservativa superhökar är Richard Perle och Paul Wolfowitz

De har haft en mycket stor makt bakom kulisserna och det är dom som har formulerat mycket av Bush-regeringens Irak-politik. De är starka supportrar av Ariel Sharon och hans politik.

USAs strategiska mål i Irak

Guardian har en bra artikel om Irak, som bl.a. citerar Ray Close som var CIA-chef i Saudi Arabien. Close är arabist och kan följaktligen regionen mycket väl. Han ser Bush-regeringens strategiska mål i Irak som:

1) Strategiska militärbaser på lång tid
2) Markant inflytande över den Irakiska oljepolitiken
3) Utländsk investering i Irak utan restriktioner.
4) Irakiskt stöd för USAs och Israels politik i Mellersta Östern

Hur "Kriget mot Terrorismen" än går i Irak så får vänta oss att USA inte kommer att ge avkall på dessa strategiska mål. Om dessa mål skulle modifieras om John Kerry skulle vinna presidentvalet tror jag inte någon egentligen vet. Kerry verkar styra så nära Bush som han överhuvudtaget kan.

En utomordentligt viktig websajt som drivs av de nykonservativa är New American Century

En bra artikel om bakgrunden till de nykonservativa och ytterligare en bra artikel

Och ännu en bra artikel om de nykonservativa vid makten och en sista artikel på samma ämne

Och slutligen en nykoservativ och Israel-vänlig (av Per Ahlmark-ska mått) tidskrift är Commentary

fredag, maj 14, 2004

Global Exchange

Global Exchange är en av många viktiga progressiva organisationer i San Francisco-området. Organisationen sysslar med mänskliga rättigheter, ekonomiska missförhållanden och politiska frågor i allmänhet.

En bra artikel om den nykonservativa rörelsen

En bra artikel om den amerikanska nykonservativa rörelsen. Det är den som leds av George Bush och som idag också har gjort sitt intåg i Sverige.

De Gröna i USA

Det Gröna Partiet i USA skiljer sig markant från det Demokratiska och Republikanska partiet. Trots att det Republikanska partiet de senaste åren blivit mer och mer extremt och nykonservativt så skiljer sig de två stora amerikanska partierna inte så överväldigande mycket från varandra. Men det Gröna Partiet är helt annorlunda. Jag tror att en svensk eller europe - utom givetvis Muffarna, skulle känna sig betydligt mer hemma i - och ha en större värdegemenskap med - det Gröna Partier här i USA - än med något av de andra två.

Den som vill läsa bloggar från det Demokratiska partiet kan tita här . De som vill läsa bloggar från det Republikanska partiet har hamnat på fel plats.

Ralph Nader

I den sista amerikanska presidentkampanjen var Ralph Nader den av de tre kandidaterna som var mest "europeisk". Han är den moderna konsumentrörelsens fader och han har haft ett mycket stort inflytande under de senaste decennierna inte bara i USA utan också i Europa och givetvis Sverige.

Hans utredning om den amerikanska bilhjätten General Motors säkerhets- och kvalitetsproblem i mitten av 1960-talet som resulterade i boken Unsafe at Any Speed 1965 är klassisk. General Motors försökte stoppa Nader på illegala sätt, Nader slog tillbaks och tvingade General Motors att be om ursäkt och betala skadestånd. Nader använde pengarna till att utöka sin konsumentorganisation.

Nader och hans unga konsumentaktivister har utrett missförhållanden i de flesta amerikanska industrier, och även korrumption inom den amerikanska regeringen.

Naders hemsida innehåller mycket information om Naders organisation.

Nader blev kontroversiell under den sista presidentkampanjen eftersom han tog röster från Al Gore och, säger många, på det sättet hjälpte Bush att vinna valet. Det är långt ifrån säker att så verkligen var fallet, eftersom det är lika troligt att de som röstade för Nader inte hade röstat alls om han inte hade med i valet.

Nader försöker ställa upp också i år men det verkar inte som om han är speciellt framgångsrik.

Folkets president i Wisconsin

För den som är van att se svenska politiker ge valtal på svenska torg kan det vara intressant att se vad som händer när dagens amerikanske president ger sig ut på en valturne. Det faktum att mängder av amerikaner helt enkelt arresteras för att de håller upp plakat som är kritiska mot den sittande presidentens politik har aldrig inträffat under tidigare presidenter.

onsdag, maj 12, 2004

Lite historik kring dagens politiska situation i USA

Trots att USA under det sista seklet ofta och med rätta har framstått som frihetens förlovade land har USA också haft en mörk baksida. Vissa ideologier har klassificerats som oamerikanska och mängder av amerikaner har diskriminerats, fått arbetsförbud eller rent av fängelse för att de har tänkt opatriotiska tankar.

Den mest ökända perioden var den s.k. McCarthy-perioden kring 1950 när en våg av repressioner gick över landet. Det finns en gripande och mycket välskriven bok, An UnAmerican Childhood skriven av Ann Kimmage, vars föräldrar flydde till Czechoslovakien med sina två unga döttrar, som förmänskligar den perioden. Det kan tilläggas att det hus som familjen flyttade in i i Prag stod tomt eftersom husets ägare i sin tur hade flytt till väst för att undvika Stalins terror. Två flyktingvågor som färdades i motsatt riktning av liknande skäl.

När dagens Patriot Act ger FBI och CIA rätten att samla in information om vad amerikaner läser på biblioteken så get det ett starkt eko av McCarthyperioden när regeringen helt sonika tog bort tusentals "opatriotiska" böcker från amerikanska bibliotek. Joe McCarthys förföljerser för ett halv-sekel sedan har blivit skrämmande aktuella igen.

Den moderna amerikanska progressiva rörelse föddes som en reaktion mot McCarthy förföljerserna och ur den viktiga Free Speech-rörelsen vid Berkeley 1963-64. Den rörelsen ledde senare till studentupproret vid Columbia University 1968 som sedan spreds till Europa, bl.a. till Paris i samband med Vietnamkriget.

En av de unga fredsaktivisterna i kampanjen mot Vietnamkriget som vunnit medaljer för sin militärtjänst i Vietnam hette John Kerry, dagens demokratiske presidentkandidat. Av av de många amerikaner som stödde Vietnamkriget, men som var noga med att se till att han klarade sig från att bli inkallad hette George Bush.

Samtidigt som den progressiva rörelsen växte fram så växte också en neokonservativ kontra-rörelse fram under Barry Goldwater

Det var bara några mil från Berkeley, i Cow Palace strax söder om San Francisco som Barry Goldwater 1964 i sitt tal vid den republikanska nomineringen till presidentkandidat mot Lyndon Johnson lade grunden till dagens extrema amerikanska neokonservatism.

Hans mest berömda, och ökända ord vid det tillfället kan tjäna som paroll för dagens Bush-anhängare.

I would remind you that extremism in the defense of liberty is no vice! And let me remind you also that moderation in the pursuit of justice is no virtue!


Bush hämtar sin inspiration från Goldwater och efter den senare följde ett antal briljanta, och samtidigt ytterst farliga män.

Mest berömd, ökänd, kanske är Newt Gingrich som försökte utföra en statskupp och tvinga bort en sittande president, Clinton, från makten. Bushs rådgivare Karl Rove är en annan mycket skicklig politisk slugger. Och vi får inte heller glömma Ronald Reagan.

Kampen mellan dagens progressiva USA och det radikala neokonservativa USA äger inte rum i ett vakuum utan går tillbaks till McCarthyperioden och Berkeley. 2004 års presidentkandidater har sina rötter i händelser som utspelade sig några mil härifrån uppe vid San Franciscobukten för 40 år sedan.
Varför just Berkeley? Ja McCarthyperiodens förföljerser hade startad i Hollywood och hade slagit Kalifornien hårt.

En irländsk fredsorganisation

Här är en länk till en intressant irländsk fredsorganisation

Bra och gratis nyhetsläsare: Bottomfeeder

Det bästa sättet att läsa en webkrönika är med en s.k. nyhetsläsare. Ungefär som ett mejlprogram men nyhetsläsare - newsreaders - är avsedda för bloggar. Det finns många på marknaden idag men en av de bästa, och den enda gratis-läsaren som jag har hittat, är Bottomfeeder som till yttermera visso är skriven i SmallTalk, yes!!!
Feedreader är en annan bra nyhetsläsare, skriven i Estland, men den kan ännu inte hantera s.k. atom flöden, som min webkrönika anväder. Den kan endast hantera RSS flöden.

Patriot Act

Det är helt omöjligt att förstå det politiska läget i dagens USA om man inte studerar Patirot Act, den lag som har inskränkt amerikanernas fri- och rättigheter på ett sätt som är unikt i västvärlden.

Bra freds- och alternative nyhetslänkar om "Kriget mot Terrorismen"

Som redan Clausewitz påpekade så skall krig föras, om det måste föras, för att ska en bättre fred.

"Kriget mot Terrorismen" verkar inte har några klart uttalade fredliga mål. De sociala missförhållanden som skapar terrorism kan inte förbättras med bomber och tortyr.

Just idag dog 6 israeliska och 6 palestinska ungdomar som inget hellre ville än att leva. Och dödandet forstätter.

Här är en lista lista på bra alternativa och freds- nyhetslänkar som ofta ger information som sällan finner sin väg till de vanliga nyhetsmedierna.

Women in Black

En vacker vårdag förra året körde jag på University Avenue i centrala Palo Alto. Det var en helt vanlig lördag, massvis med folk i rörelse. Och så plötsligt på torget såg jag en grupp medelålders kvinnor klädda helt i svart som alldeles tysta stod och protesterade mot Bushs då ännu ej startade krig.

Jag blev rörd. Detta var helt klart välbeställda kvinnor; Palo Alto är en mycket rik stad. Stanford University ligger där. Jag skulle själv aldrig ha råd att bo där. De hade en tyst och understated elegans och värdighet som de röriga fredsdemonstrationerna ofta saknade.

Jag vet idag att de tillhörde gruppen Women in Black.

Women in Black är ett internationellt fredsnätverk, Deras fredsvakor startade i Israel 1988 i protest mot Israels ockupation av Västbanken och Gaza. Women in Black finns idag i USA, England, Italien, Spanien, Azerbaijan och det forna Jugoslavien.

Jag hoppas att denna grupp nu också finns i Sverige. Om den gör det så måste den ha bråda dagar just nu. Om den inte finns tror jag det är viktigt att någon startar den - nu - idag.

Bra länkar om tortyren i Irak

Röda Korset
Amnesty
Human Rights Watch
Och mest intressant av allt, den amerikanska armens egen tidning, Army Times, som erkänner att ansvaret inte bara ligger hos de 6 fångvaktarna utan högt upp i den militära och
civilia ledningen Det betyder dig Rummy (Rumsfeld).

American Civil Liberties Union, First Amendment och Patriot Act

American Civil Liberties Union är USAs främsta människorättorganisation, för människorätten för amerikanska medborgare i USA. Här är en bra länk till vad organisationen kämpar för Organisationen agerar för upprätthållandet av de fri och rättigheter som alla amerikanska medborgare garanteras i den amerikanska konstitutionen och då speciellt i det s.k. First Amendment.

Detta säger Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the government for a redress of grievances. och är en av hörnstenarna i den s.k. Bill of Rights

Alla dessa friheter har urholkats av Bush på ett sätt som är helt unikt i väst sedan Andra Världskriget.

Här är ACLUs information om den s.k.Patriot Act, som är hörnstenen i Bushs försök att inskränka det amerikanska folkets traditionella fri och rättigheter.


Pressen och amerikanska krigsfängelser

Bengt Albons i DN har en bra artikel om fängelserna i vad som har kommit att bli Bushs amerikanska mini-Gulag.
Precis som i Guantanamo är fångarna i dessa fängelser helt rättslösa. och varför USA fortfarande håller omkring 9000 personer fängslade ett år efter invasionen av Irak är ett mysterium.
Men det mest oroande är det faktum att det har varit allmänt känt sedan länge att "stress och tvång" förekommit i dessa fängelser. USA har själv erkänt det. Så varför har ingen reagerat?

tisdag, maj 11, 2004

Bill Moyers om pressfrihet i Bushs USA

Sinclair Broadcasting äger en av USAs största TV-stations kedjor (62). När en framstående amerikansk nyhetsman, Ted Koppel, ville läsa upp namnen på alla amerikanska stupade i Irak så vägrade Sinclair, som stöder Bush, att sända programmet.

Bill Moyers, en av USAs mest ansedda TV-reportrar har en mycket bra artikel om den risk som USAs innevånare löper i och med att den amerikanska nyhetsmedierna mer och mer koncentreras i ett fåtal händer.

Tom Engelharts artikel om Irak och USA

Tom Engelhart har en bra artikel om implikationerna av vad som nu händer i Irak.

George Bushs tal i Pentagon

George Bush besökte Pmentagon, igår, Måndag. Så här började han sitt anförande efter samtalen med Rumsfeld och sin egen säkerhetsrådgivare, Condi Rice, enligt New York Times

Mr. Secretary,thank you for your hospitality, and thank you for your leadership.
You are courageously leading our nation in the war against terror.
You are doing a superb job. You are a strong secretary of defense.
And our nation owes you a debt of gratitude.


M.a.o. Rumsfeld leder modigt USA i kriget mot terrorismen. Han sköter sitt jobb på ett suveränt sätt och hela den amerikanska nationen står i tacksamhetsskuld till Rumsfeld.

Det viktigaste här är att kriget i irak - enligt Bush eget uttalande - är en del av USAs "krig mot terrorismen". Och alla som motsätter sig USAs ockupation i Irak är därför terrorister.

Den amerikanska armén har tidigt gjort klart att man kommer att använda tortyr mot sina motståndare i detta krig utan ände, något som ingen västregering - inklusive den svenska - hittils har protesterat mot vad jag vet.

Men varför denna hyllning till Rumsfeld alldeles efter hans framträdande i Senaten? Orsaken är enkel. Bush är helt inställd på att vinna presidentvalet i november vad som än händer. Och det betyder att den utrikespolitiska opinionen inte oroar honom så länge som han har stödet av sina egna anhängare, som fortfarande ger honom starkt stöd (42%) i Irak. Och detta stöd kan han endast behålla om han visar sig stark och ställer sig bakom Rumsfeld.

Inte en enda republikansk senator eller kongressledamöt har brutit med Bush över tortyren, och resten av västvärldens regeringar verkar acceptera den så länge som den inte blir pinsamt synlig.

Det är därför viktigt att den progressiva rörelsen fortsätter att avslöja verkligheten bakom "kriget mot terrorismen".

Syemour Hersh fortsätter att avslöja nya detaljer i The New Yorker


måndag, maj 10, 2004

Bra DN-artikel av Joseph Stiglitz om hur globaliseringen slår mot USA

DN har översatt en mycket bra artikel om hur svårt USA drabbas av s.k. outsourcing och globalisering, skriven av Joseph Stiglitz. Stiglitz är professor vid Columbiauniversitetet i New York, nobelpristagare i ekonomi 2001, och detta är hans hemsida

Det finns också en bra intervju med Stiglitz i The Observer

USA och de arabiska medierna


Medierna spelar en nyckelroll i kampen mellan å ena sidan Bush-regeringen och å den andra i stort sett hela arabvärlden. Trots sina ofantliga resurser har USA kontinuerligt utmanövreras av de två främsta pan-arabiska tv-stationerna Al Jazeera och Al Arabia. Al Jazeeras engelska hemsida är en ypperlig informationskälla från Mellanöstern. Den ger oss också en ide om hur arabvärlden ser på vad som händer.

USAs satellitsändare Al Hurria (Frihets TV) har visat sig helt oförmögen att konkurrera.

Marc Lynch har en bra artikel om just medierna och USAs mäkliga misslyckande att vinna arabvärldens förståelse för sin strategi i regionen.

En annan intressant teknologi som har används av den irakiska motståndsrörelsen är hembrända CDn, DVDn och kasettband med information från motståndsrörelsen, bl.a. från Muqtada Al Sadr. Dessa distribueras manuellt och har tydligen visat sig mycket effektiva.

Hur skulle USAs utrikespolitik se ut under John Kerry?

Foreign Affairs är en amerikansk utrikespolitisk tidsskrift som representerar etablissemanget i Washington. Tidskriften brukar ha mycket långa och litet småtråkiga - men som sagt representativa -artiklar om amerikansk utrikespolitik. Det senaste numret har en bra artikel av Clintons utrikespolitike rådgivare Sandy Berger som ger pekpinnar om hur USAs utrikespolitik skulle se ut om John Kerry mot förmodan skulle vinna. En intressant artikel

söndag, maj 09, 2004

Maskiner överallt. Den allt större användningen av maskiner verkar inte göra samhället vänligare eller ens mer anpassat för människor

Hur kommer det sig att den allt större användningen av maskiner inte verkar göra samhället vänligare eller ens mer anpassat för människor?
Vi kanske måste anamma samma attityd till ny teknologi som den som Howard Rheingold visar på i en intressant artikel.

Fram till nyligen umgicks vi med människor dagen igenom. Brevbäraren, bagarn, charkuteristen, bankdamen. Men allteftersom datorerna blir mer kraftfulla så ersättas dessa servicejobb mer och mer av maskiner, och vi kan nu gå dagar igenom utan att ha kontakt med en enda medmänniska. Jag var på en stormarknad för två veckor sedan och till min förvåning har man nu automatiska utcheckningsmaskiner där. Man behöver aldrig se eller prata med någon människa. Det var detsamma på Arlanda i sommras, man betalar parkeringsavgiften i en maskin och kör sedan ut utan att se en enda människa, och så har det också varit på blioteket i ett år.

De kontakter vi har kvar med människor är mindre och mindre personliga. För 50 år sedan ägdes bageriet av bagaren, bokhandeln av bokhandlaren, charkuteriet av charkuteristen. Man kunde fråga bokhandlaren om boktips och bagaren visste när man fyllde år. Ringde man till en affär eller en myndighet så svarade en människa. Inte så idag. Idag har man automatiska telefonsvarare.

Allt detta handlar om produktivitet och hur vi idag producerar flera hundra ggr mer än för 50 år sedan. Av denna produktion får vi billigare och mer varierad mat, bättre kommunikationer, bättre utbildning, men samtidigt måste vi jobba längre och ha osäkrare jobb. Vi har mer kriminalitet och ett betydligt råare samhälle. Höga chefer plundrar regelbundet företag på miljarder. Sådant gjorde man helt enkelt inte tidigare. Jovisst, redan Ivar Kreuger förskingrade, och buset och alkoholismen i Uppsala för 100 år sedan var nog så utbrett, men atmosfären har förändrats på ett konstigt sätt. Dvs produktiviteten har inte gagnat samhället så som det borde. Varför inte? Vet inte, är inte kunnig nog att veta.

Men en som tror sig veta är Howard Rheingold, Howard Rheingold, en mycket skarp iakttagare av Internet. Han har skrivit en fascinerande artikel om hur de s.k. Pennsylvania Dutch eller Amish i Pennsylvania i USA anammar ny teknologi (se ovan). Dessa människor är mycket speciella, de använder fortfarande häst och vagn och tillverkar sina egna kläder. Man ser dem ibland på flygplatser och vi har besökt deras område i Pennsylvania.

Men Rheingold visar på att de i själva verket har en bättre inställning till teknologi än vad vi har för de anammar endast sådan teknologi som de tycker gagnar dem. Vi kanske måste börja tänka mer kritiskt på hur och under vilka omständigheter vi bör anamma ny teknologi om vi inte helt skall förlora kontrollet över vårt egent samhälle.

En svensk folkhemsidyll i USA: Ikea i Palo Alto. Pappas länsstol med massförstörelsevapen.

Den här lilla krönikan med lokalfärg skrev jag för några månader sedan. Den är fortfarande aktuell:

Det nya möbelvaruhuset i Palo Alto

Ikea har öppnat i Palo Alto i Silicon Valley i Kalifornien, bara någon mil från där vi bor. Bilarna står i kö i en kilometer eller mer långt ut på motorvägen.

Varför köar folk, det finns ju redan många möbelaffärer i Silicon Valley? Man skulle kanske tro att det är för att insupa litet av den berömda svenska inredningsarkitekturen, "Swedish Design" är ju ett begrepp utomlands. Men svaret verkar vara betydligt enklare än så: det är priserna som lockar.

Just nu genomlever USA och speciellt Silicon Valley sin största ekonomiska kris sedan den stora depressionen. Kvarter efter kvarter av kontorsbyggnader står tomma och "Till Salu"-skyltar syns över allt. T.o.m. svenskarna i Silicon Valley som brukar sjunga det amerikanska systemets fördelar framför den "svenska socialismen" har börjat bli nervösa.

Palo Alto är inte vilken stad som helst. Det är hem till Stanford, ett av världens förnämsta universitet. Men trots att det finns mer välutbildade människor här än på de flesta platser i USA eller Europa så verkar det alltså inte vara för att titta på europeiska möbler som man stå med motorn på tomgång ute på motorväg 101. De flesta inser knappast ens att detta är ett europeiskt varuhus och Ikea vill inte gärna kännas vid det.

I George Bushs aggressiva neokonservativa USA har Europa blivit ett skällsord. "Tyskland och Frankrike snäser av USA" läser jag just i braskande rubriker i tidningen samma morgon. Så får banne mig inte vasaller uppträda mot världens supermakt! Men Ikea vet hur man gör. Ovanför Ikea vajar en gigantisk amerikansk flagga för vinden, och på vederbörligt avstånd långt under den, en näsduksstor svensk flagga liksom en lika liten kalifornisk flagga.

Nej det är de fantastiska priserna man kommer för, och den perfekta servicen.

På första planet ligger ett parkeringsgarage stort som ett hangar. Vi dirigeras till vår parkeringsplats av timavlönade svarta Ikea-anställda från någon lämplig närbelägen slum. En stor orsak till att Sverige är så mycket mer automatiserat än USA är att man i Sverige inte har så låga löner som i USA. Det betyder att man inte har råd att ha parkeringsvakter utan istället tvingas automatisera. I USA med dess låga pris på arbetskraft sköts många jobb som lätt kunde automatiseras fortfarande manuellt.

Väl inne i varuhuset kunde jag lika gärna vara i Sverige. Ja det faktum att många talar spanska är kanske litet ovant. En stor del av besökarna verkar komma från de fattigare spanska distrikten nere i San Jose och inte från de rika områdena i Palo Alto; stora mexikanska familjer med fadern i cowboystövlar och sombrero och små rundhyllta kvinnor med många barn.

En del indiska och kinesiska ingenjörer skymtar också. De flesta besökare är unga, barnen många. Men möblerna är i stort desamma som i Sverige och man har behållit de svenska namnen. Man har t.o.m. behållit de svenska bokstäverna. Fast amerikanerna verkar tro att namnskyltarna med namn som "Bohuslän" och "Norden" är fraktlappar som ännu inte tagits bort och ersatts av riktiga amerikanska namn.

Möbelstilar


Man slås av hur ljusa och moderna möblerna är, hur totalt olika de mörka eller bjärta, vräkiga och överstoppade möblerna som finns i amerikanska möbelvaruhus. Den totala avsaknaden av patriotiska amerikanska flaggmotiv på möblerna eller de obligatoriska snidade träskyltarna med texter som "Må Gud bevara vårt hem" känns uppfriskande. Och var finns de skära plastflamingonen att sätta på gräsmattan?

I USA verkar det finns två heminredningsstilar. Den ena efterapar pionjärtiden någonstans ute på prärierna med tappra tungt beväpnade cowboys som slåss mot lömska irakier, förlåt indianer, beväpnade med stenåldersvapen. Den stilen består mest av bastanta och brandsäkra trämöbler tillverkade i Taiwan och Kina som man kan dra för dörren så att någon kringströvande indian inte kan komma in och skalpera en.

Den andra stilen efterapar den viktorianska eran med mörka möbler och med soffor och fåtöljer i dova färger som ser ut som överstoppade korvar. I stilen ingår också mycket rysch och pysch, och givetvis tjocka heltäckande mattor och pälsklädda toasäten i badrummet; kultur med andra ord. Om man tänker sig en sjabbig bordell i XVII:e arrondissementet i Paris en regnig novemberkväll på 1880-talet med en ostadig Emile Zola i ett hörn drickande absint så har man stilen i ett nötskal.

Pappas länsstol med massförstörelsevapen

Och var på Ikea finns alla amerikanska pappors favoritmöbel, den gigantiska fåtölj där pappa vräker sig, halvt medvetslös, på lördag eftermiddag med några dussin bärsor och en fet cigarr för att titta på amerikansk fotboll på TV? Så snart som matchen börjar reser sig pappa på ostadiga ben, lägger högra kardan där han tror att hans kolesterolfyllda hjärta just nu befinner sig, och avlägger en patriotisk ed att vara lojal mot George Bush, åtminstone så länge matchen varar, innan han kollapsar i stolen i ölkoma igen.

Pappas fåtölj har en massa spakar och elektroniska knappar han kan trycka på under reklamuppehållen, så länge han är vid medvetande, för att ändra stolens läge och spela marschmusik och, man antar, avfyra massförstörelsevapen eller kryssningsmissiler mot fientligt sinnade grannar eller dom där sabla opatriotiska européerna som inte ens spelar amerikansk fotboll.

Stackars pappa, han har inget att hämta av Ikeas propra svenska trä och lättmetallstolar från det folkhem som varit. Jag ser några ölmagar vräka sig i olika soffor utan större framgång.

Och barnen, de får tydligen springa omkring hur som helst och t.o.m. leka på varuhuset! Barnen ser nästan förskräckta ut. Får man verkligen det? På ett möbelvaruhus skall man väl gå tyst och ha tråkigt och inte röra någonting? Inte undra på att det inte är något pli på européerna.

Svenska böcker och posters av New York

Böckerna är en annan konstig sak. På Levitz och de andra amerikanska varuhusen syns det ibland en enstaka bok i en enstaka bokhylla. Men de är antingen gjorda av plast eller också kommer de direkt från tippen. Här finns det hela bokhyllor fyllda med riktiga böcker, och t.o.m. riktiga svenska böcker!! Jag står bara någon centimeter från fler svenska böcker än jag någonsin sett i hela USA. Jag kan t.o.m. bläddra i dem, men jag får givetvis inte köpa dem. De är inte till salu. Jag skulle vilja köpa flera hundra på stubben.

I Sverige har man en annan inställning till böcker än i USA. Inte så att man inte läser böcker i USA, det gör man visst. Tantsnusk och New Age är t.ex. praktiskt taget uppfunna i USA. Men man skulle inte drömma om att ställa upp böcker som man verkligen läser i vardagsrummet. Det skulle verka befängt. Vardagsrummet är till för att imponera på gäster. Där skall det kanske ligga ett par presentböcker om någon sportfigur eller kanske om George Bush eller möjligtvis om Gud på ett kaffebord. Men det får inte finnas bokhyllor, och absolut inte fyllda med riktiga böcker som man kan läsa och inte bara titta i! Om grannarna skulle få för sig att man är en farlig intellektuell så är det säkert inte bara indianer som man måste försvara sig emot. .

Man kan köpa posters på Ikea också, men inte svenska posters. Svenska böcker kan alltså visas men inte svenska posters. Av någon underlig anledning visar de allra flesta posters på Ikea Manhattan. Ikea verkar inte riktigt inse att Manhattan ligger nästan lika långt bort från Kalifornien som det gör från Sverige. New York och Kalifornien har aldrig haft speciellt mycket till övers för varandra. För New Yorkborna är kalifornierna bisarra, politiskt opålitliga, moraliskt förkastliga, gudlösa och allmänt underliga och homosexuella. En beskrivning som Kalifornierna tycker passar precis in på New Yorkborna. Men Ikea kanske tror att Manhattan-motivet är patriotiskt, och patriotism är som sagt viktig i dagens USA.

Mat


I ett litet hörn står det "Swedish Food". Man kan köpa knäckebröd, köttbullar, chokladkakor, och glögg.

Mat ja, det finns även en restaurant på Ikea! Det är något som slår en amerikansk möbelshoppare som mycket konstigt. Trots att USA ofta upplevs som modernt i Europa är det för det mesta enastående konservativt och rädd för förändringar. Trots att hela världen för länge sedan anammat decimalsystemet använder USA t.ex. fortfarande ett måttsystem från medelåldern och få tror att man kommer att kunna införa ett modernt system inom dom närmaste 100 åren. Och att äta lunch på ett möbelvaruhus är inte riktigt amerikanskt.

Men det går bra för Ikea i USA. Ett annat Ikea ligger bara några mil norrut utanför Berkeley, med ett annat berömt universitet.

De små mexikanska kvinnorna kommer dragande på tonvis med husgeråd, soffor och stolar, som de lastar in i lastbilar under överinseende av sina makar som står en bit bort och röker.

Snart kör de söderut ner mot San Jose i kvällssolen.

Ett litet smula folkhem i USA.

Observerartikel med mer detaljer om Bushs krig mot terrorismen - State Departments Website om de mänskliga rättigheterna

Dagens Observer har en bra artikel med fler detaljer kring Bushs krig mot terrorismen. Bla. avslöjas nu hur fångar skickas från fängelse till fängelse för att hålla dom undan Röda Korsets inspektioner. Det verkar idag troligt att fångar skickats från Guantanamo till Abu Ghuraib. Engelska säkerhetsagenter var också verksamma inne i fängelset får vi veta.

Abu Ghuraib kommer snart att jämnas med marken, och verksamheten där att flyttas över till andra fängelser.

För den som är intresserad så har det amerikanska utrikesdepartementet en hemsida om de mänskliga rättigheterna. Det finns också en hemsida om tortyr men den har inte uppdaterats sen Clintontiden.

Palme och Vietnam , Persson och Irak

Enligt professor Juan Coles auktoritativa krönika om Irak så är det mer än troligt att det var George Bush själv som beordrade det amerikanska anfallet på den Irakiska staden Falluja som ledde till att mellan 600 och 800 Irakiskier dog, de flesta av dem civila; många kvinnor och barn. Tack vare ett litet antal amerikanska fredsaktivister känner vi nu också till hur George Bushs krig mot terrorismen bedrivs i bl.a. Abu Ghuraib-fängelset. Jag ser också i Expressen att Laila Freiwalds har uttalat sig och sagt att hon är orolig över vad som skett i Abu Ghuraib.

Under Vietnamkriget tog Olof Palme en direkt och rättfram linje mot Richard Nixon som han vid ett tillfälle kallade "djävla mördare". Jag undrar vad som skulle behövas för att Göran Persson skulle säga samma sak om Bush. Ja eller åtminståne "djävla torterare". För vi vet idag tack vare Röda Korset att Condi Rice och andra av Bushs rådgivare kände till tortyren i flera månader:

The Red Cross disclosed to The Observer that its president, Jakob Kellenberger, had personally warned three of George W. Bush's most senior officials - National Security Adviser Condoleezza Rice, Secretary of State Colin Powell and Deputy Defence Secretary Paul Wolfowitz - of widespread abuse tantamount to torture.

På Sveriges Washingtonambassads hemsida kan vi läsa om hur illa Bush tyckte om Anna Lindh och hur relationerna nu har tinats upp. underförstått, efter det att hon mördats.

En orsak till att statsminister Göran Persson i morgon tas emot av USA:s president George W Bush är att relationerna mellan länderna tinat upp. Uttalanden av Anna Lindh väckte stark irritation i Vita Huset och presidenten själv tyckte inte om utrikesministern, uppger amerikanska källor för SvD.

Så vad skulle behövas för att Persson skulle våga kritisera sin nyfunne vän?

Bra Per Ahlin-recension av "John F Kerry. The complete biography by the Boston Globe reporters who know him best"


Dagens DN har en bra recension av Per Ahlin av boken John F Kerry. The complete biography by the Boston Globe reporters who know him best Titeln på recensionen, Kerry nära sina drömmars mål är dock tyvärr missvisande.

Det hade också varit mer intressant om Per Ahlin hade gjort en litet mer djuplodande psykologisk bedömning om varför Kerry saknar förmågan att klart formulera en framåtblickande och förenande vision för morgondagens USA. Kerry verkar alltid blicka tillbaks till sin Vietnamtjänst på 60-talet. Något som knappast betyder något för dagens unga. Han saknar John Kennedys retorik och visioner av morgondagens USA. Tyvärr tror jag att i detta amerikanska val så finns det endast en visionär - med en tyvärr skräckinjagande vision - och det är Bush.

Kerry saknar empati, förmågan att engagera sig. Han saknar den humor och värme som både Howard Dean och John Edwards hade. Allt detta gör att folk inte engagerar sig för hans kampanj. Om ett halvår kommer vi att fråga oss, hur kunde en så opassande politiker någonsin ha blivit vald till demokratisk presidentkandidat? Han verkar om möjligt svagare än Dukakis, Gore och republikanen Bob Dole.

Det finns idag mycket information om John Kerry, speciellt från Boston Globe.

USAs sydstatsproblem - Martin Luther King - aga i amerikanska skolor

USA har haft många fundamentala problem under sina över 200 år som självständig nation. Ett av de allra största har varit sydstaterna och den utbredda racism som har präglat de 13 delstaterna i södra USA. Det var det som Gunnar Myrdal beskrev i sin nu klassiska bok An American Dilemma från 1944. Inom parentes var det under Gunnar Myrdals vistelse i USA för att skriva den boken som hans son Jan upplevde det som senare skulle bli hans superba barndomsskildring En Annan Värld, som jag tyvärr inte kan hitta någon bra länk till.

Redan under den viktorianska eran var det vanligt för engelska resenärer att förfäras av - och skriva om - slaveriet i sydstaterna. Det faktum att människor hölls som slavar helt utan mänskliga rättigheter så sent som 1863 är något mycket skrämmande. Vi får komma ihåg att Strindberg föddes 1849, och alltså var 14 år när Abraham Lincoln upphävde slaveriet. Något som den senare fick betala för med sitt eget liv. Det faktum att det behöveds ett 5-årigs blodigt inbördeskrig för att få slut på slaveriet visar hur splittrat USA var i denna fråga. Men inbördeskriget gjorde inte slut på diskrimineringen. Det tog massiva protester av hela den svarta befolkningen under Martin Luther King , en sann hjälte, för att slutligen få president Lyndon Johnson att olagligförklara diskrimineringen mot de svarta i sydstaterna hela hundra år senare. Så långt tid tog det alltså. Lagen om de svartas likaberättigade som Johnson drev igenom 1964 är en av huvudorsakerna till att den amerikanska högern, baserad i sydstaterna, idag har makten i USA. Liksom Lincoln fick King betala för sin kampanj av fredlig civil olydnad med sitt liv.

Lincoln var republikan och liberal, och sydstaterna var massivt demokratiska och anti-liberala. Men efter Lyndon Johnson fick igenom sin lag så skedde en 180 graders omsvängning och den demokratiska södern övergav som hämd det demokratiska partiet och gick in i det republikanska partiet. Och det är så det är idag. Sydstaterna är massivt republikanska och massivt konservativa för att inte säga reaktionära.

Sydstaternas innevånade har också statistiskt sätt lägre medelinkomst och lägre utbildning än innevånarna i nordstaterna. De har sett mindre av omvärlden, röker mer, tillhör oftare fundamentalt religiösa samfund mm mm. Dvs sydstaterna "syns" rent statistiskt i många amerikanska demografiska och ekonomiska index.

Precis varför det är så är en komplicerad fråga. Men detta sydstatsproblem har nu blivit hela världens problem för tack vare George Bushs extrema presidentskap, som underblåser de värsta aspekterna av sydstaternas historia och kultur så står världen nu ansikte mot ansikte med ett land som försöker vända tillbaks klockan från den moderna tiden och bygga ett religiöst samhälle med moraliska regler och förordningar som inte har funnits någonstans i västvärlden sedan 1700-talet. Detta sydstatsproblem är mycket allvarligt och världen måste uppmärksamma detta gigantiska problem innan det blir för sent.

Och diskrimineringen är inte över än. Så sent som för två år sedan gjorde Trent Lott, republikanernas majoritetsledare i senaten klart sina egna racistiska åsikter

Så hur utvecklas sydstaterna? Moderniseras dom någonting? Det är svårt att säga, både och. Det finns fickor med helmoderna områden som Research Triangle Park i North Carolina och University of Texas i Austin som kan mäta sig med vilka västeuropeiska universitetsstäder som helst. Men utanför dessa smärre områden lever den reaktionära södern vidare.

Inte så att de svarta diskrimineras öppet, den tiden är lyckligtvis förbi. Men det är t.ex. fortfarande lagligt för vuxna att slå barn i skolorna (och utanför) i USA, och som vi kan se av följande statistik så är alla delstaterna med den värsta barn-agan sydstater. I Sverige olagligförklarades barn-aga 1958, för snart två generationer sedan.

Jag tror själv att det skulle behövas en internationell FN-insats i sydstaterna under minst en generation för att förändra situationen där. Kanske en nybildad Irakisk arme under Muqtada al-Sadr skulle kunna sättas in i sydstaterna :-) Eftersom Irakirerna nu har erfarenhet av hur man ockuperar en främmande makt för att demokratisera den , speciellt då hur man behandlar människor i fängelser som Abu Ghuraib så skulle de kanske kunna använda dom lärdommarna i några av de många fängelserna i sydstaterna

lördag, maj 08, 2004

En bok om den amerikanska vapenlobbyn: Outgunned, Up Against the NRA

Det är omöjligt att förstå USA och den amerikanska kristna högern om man inte förstår The National Rifle Association en av USAS allra starkaste och farligaste lobbyorganisationer.
Peter Harry Brown och Daniel Able har skrivit en bra bok,Outgunned, up against the NRA som inte bara beskriver den förödelse som NRA dagligen sprider i USA utan också de ekonomiska och lagliga aspekterna på NRA och dess inflytande i USA .Bushs justitienminister John Ashcroft, den mest extreme amerikanske justitieminister någonsin finns också med. Lennart Bodström och Ashcroft har faktiskt råkats. Man undrar om Bodström tyckte lika mycket om honom som Göran Persson tyckte om Bush.

Dennis Kucinich - den andre demokratiske presidentkandidaten

Det demokratiska partiets kongress kommer att äga rum i Boston den 26-29 juli Det är där som det demokratiska partiet kommer att kora den litet träaktige och humorlöse John Kerry till presidentkandidat för att sedan tillsammans som en grupp lemmingar marschera över ett klippstup och kaste sig ner på historiens skräphög.

Men det finns faktiskt en kandidat till, och han är en riktigt progressiv kandidat. Dennis Kucinich Kucinich har absolut ingen chans att vinna, men hans kandidatur, liksom Ralph Naders är viktig för att visa världen att det faktiskt finns amerikaner som inte stöder Bush politik.

Kerrys problem, förutom att han som sagt helt saknar varje form av humor och personlig värme, är att han inte kan skaka sig loss från den försiktighet som gör att han aldrig klart kan säga vad han tycker. Så det är mycket svårt att se hur kan kan göra annat är förlora stort mot Bush. Och en stor förlust mot Bush 2004 kommer att betyda att USA - och hela världen - kommer att känna sviterna i årtionden efteråt. Det kan då vara bra att veta att det faktiskt fanns människor i USA som Kucinch som inte bara tyckte att man bör fila litet på Bush politik utan att man helt måste ändra på den.

Superb gruppblogg: China Digital News

En webkrönika med bra innehåll som The Daily Kos eller Toms Dispatch kan få en stor effekt även om den bara skrivs an en enda person. Men om en grupp experter bloggar tillsammans om ett område som de behärskar så kan de få ett verkligt stort inflytande. Ett exempel på hur en sådan webkrönika kan se ut är följande webkrönika med nyheter om teknologi och politik ur en progressiv synvinkel. Skriven av en grupp journalistsuderanden vid Berkeley-universitetet inte långt härifrån. San Francisco och Berkeley - som ligger vid San Francisco-bukten är ett av de mest progressiva områdena i USA. Strax söder kommer sedan Silicon Valley som inte alls är lika progressivt. Och Stanforduniversitetet från vilket Bushs utrikespolitiska rådgivare Condi Rice kommer är mycket mörkblott. Det är ju inte för inte ett privatuniversitet, medan Berkeley är delstatligt, dvs ägt av delstaten Kalifornien.

Webkrönikor, Google och bloggverktyg

Intressant artikel i Wired Magazine om webkrönikor och Google. Innehåller en del bra länkar.
Det finns en mängd aspekter på webkrönikor. Den första är given: läsarna. Man måste skriva om något som ens läsare vill läsa. Inte alla läsare, men en sektion av t.ex. det svenska folket. Inom marknadsföringen kallas detta att segmentera marknaden. Sedan måste man ha ett bra blogghoster, som Blogger som jag använder. Sedan måste man få traffik, läsare, och det får man via bloggaggregatorerna, som weblogs.se och andra. Men sedan är det viktigt att ens bloggverktyg är så flexibelt att man kan skapa och blogg på några minuter och sedan skicka den. Till sist måste man kunna skriva och redigera blogg-kladdar utan att skicka dem omedelbart. Man behöver m.a.o. ett verktyg som i mycket liknar en ordbehandlare som OpenOffice med en bakomliggande databas som MySQL. Dvs innan man publicerar sin blogg. Men det mest intressanta blir om man kan skapa ett bloggkollektiv. Dvs en blogg som sköts av 3-4 personer som bloggar om något speciellt område som de har expertis i. Kan man åstadkomma det så kan man få en stor genomslagskraft.

Film: The Corporation

Den kanadensiska filmen The Corporation har blivit mycket omskriven. Den har inte kommit till USA än, men de recensioner som jag har sett visar att filme absolut är sevärd. I en tid då skandaler som Enron och Skandia följer varandra, varvade med Percy Barneviks pension behövs sådana här filmes. Den verkar likna Michael Moores Bowling for Columbine

Bra Scientific American-artikel om myten om att tiden har en början

Majnummret av den amerikanska populärvetenskapliga tidsrskriften Scientific American har en bra artikel om myten om tidens början:
Scientific American: The Myth of the Beginning of Time [ COSMOLOGY ]
String theory suggests that the big bang was not the origin of the universe but simply the outcome of a preexisting state.

Arianna Huffington


Arianna Huffington är en intressant och stimulerande figur i den amerikanska progressiva rörelsens. Inte lika tuff och macho som Michael Moore, som kanske kan jämföras med Jan Guillou. men mycket intelligent och kvick och inte minst beläst. Arianna är född i Grekland och har en Fil Lic i ekonomi från Cambridge universitetet i England. Hon har skrivit en rätt kritiserad bok om Picasso, som dock är läsvärd, och en om Maria Callas. Hon ställde upp i guvernörskampanjen i Kalifornia förra året och har sin egen webkrönika. Hon har också skrivit en bok om Bush och hans regering som heter Fanatics and Fools. Lisom alla böcker om Bushs fruktade regering så är den här värd att läsa.
Just nu har hon publicerat ett upprop till John Kerry för att försöka sätta litet råg i ryggen till denna träaktige och humorlöse politiker. Tyvärr tvivlar jag på att det är möjligt. Jag är mer och mer övertygad om att Kerry kommer att vara mycket lättad när presidentkampanjen är över och han har förlorat och kan återgå till sin älskade senat.

Bok: Beyond Choice. Reproductive Freedom in the 21st Century

Alexander Sanger var VD i Planned Parenthood i New York City från 1991 -2000. Planned Parenthood är USAs största organisation för sexuell upplysning. Organisationen som finns över hela USA agerar för planerat föräldraskap och ger råd om preventivmedel och sexualfrågor. Alexander Sanger är sonson Margaret Sanger USAs stora pionjär på familjeplanering och kvinnans rätt till abort. En rätt som faktiskt existerade fram till slutet av 1900-talet. Efter att ha blivit olaglig i slutet av 1900-talet, dröjde det till 1973 och den berömda Roe mot Wade målet tills abort blev laglig i USA. Sedan dess har hela den amerikanska högern mobilierats mot abort, och deras agitation har varit synnerligen framgångsrik.

USAs kristna höger har försökt stänga Planned Parenthood. Kliniker har bombats och flera läkare som utfört aborter har mördats.
Som Michael Moore har visat i sin film The Awful Truth denna kristna terrorism har varit synnerligen framgångsrik och idag är det inte många amerikanska läkare som vågar utföra aborter eftersom de då sätter sina egna liv på spel.

Alexander Sangers bok Beyond Choice är synnerligen välskriven och intressant och behandlar de medicinska och lagliga faktorerna bakom USAs stora abortstrid.

Sanger tar också upp frågor som de konsekvenser som det utbredda mördandet av nyfödda flickor i Kina har på Kinas befolkningsutveckling. En synnerligen välskriven bok som kan läsas med stor behållning även i Sverige.

fredag, maj 07, 2004

600 amerikanska desertörer från Irak-kriget

Omkring 600 amerikanska soldater har hitills deserterat från tjäsntgöring i Irak. Den progressiva tidskriften The Nation har nyligen talat med en av dem

Eftersom Pentagon hittils inte har några större problem med att rekrytera soldater - och speciellt inte de högt avlönade s.k. kontraktsanställda - till Irak så förföljs desertörerna inte så länge de inte går ut i medierna. De avskrivs i tyshet från armen. Men detta gäller endast om de själva håller tyst.

Film: Fahrenheit 9/11

Michael Moore är en av USAs mest kända - och inflytelserika - dissidenter. Det var han som gjorde den oscarsbelönta filmen Bowling For Columbine om USAs förkärlek till vapen av alla de slag.

Det var också Michael Moore som gjorde vad ingen annan i USA vågade göra, han sade direkt i TV under ett av presidentkandidaten Wesley Clarks valmöten att USAs President , och dess mest patriotiske och krigiske president någonsin, George Bush, hade deserterat under Vietnamkriget. Moores uttalande väckte en våg av fördömande och en av USAs mest framstående TV-journalister Peter Jennings, uppmanade omedelbart Wesley Clark att be Bush om ursäkt. Clark, som helt uppenbart var generad över uttalandet ville trots allt inte be Bush om ursäkt.

Men Moore gick längre. Han hade samlat ihop alll den information om Bushs militärtjänst på en säker post i USA, långt från kriget i Vietnam, som journalisterna länge kände tilll men inte ville publicera. Han visade att desertering är definierat som en soldat som olovligt avlägsnar sig från sin post under mer än 30 dagar, något som Bush helt klart hade gjort. Långsamt, alltför långsamt, blev pressen tack vare Moores agerande, tvingad att avslöja Bushs föga patriotiska agerande under Vietnamkriget.

Alla de andra krigshökarna i Bushs kabinett hade också funnit olika ursäkter för att inte riskera sina liv i Vietnamn. På samma sätt som de idag skyddar sina enga barn från att behöva tjänstgöra i Irak.

Bush blev mycket generad över detta intresse för hans militärtjänst och slog snabbt tillbaks mot demokraternas kandidat John Kerry som bevisligen hade tjänstgjort i Vietnam, men vars patriotism ändå ifrågasattes. Bl.a. ställdes frågan från republikanernas sida om hur allvarliga Kerrys skottskador verkligen var och om de var allvarliga nog för att han skulle ha fått de medaljer han fick.

Eftersom Kerry senare deltog i fredsrörelsen mot Vietnamkriget framstår han idag som mindre patriotisk än mannen som gjorde allt för att undvika att tjänstgöra i Vietnam, och som senare deserterade från sin post i USA.

Nu har Michael Moore gjort en ny film, Fahrenheit 9/11 , om Bushs agerande efter terrorattacken mot USA i september 2001. Disney, som äger Miramax, en av USAs största biografkedjor har redan sagt att man kommer att vägra att visa filmen. En av huvudorsakerna anses vara att Disneys stora anläggning Walt Disney World ligger delstaten Florida, vars guvernör är Bushs bror Jeb, och kanske dess näste president om fyra år.

torsdag, maj 06, 2004

Washington Post publicerar mer tortyrbilder från Abu Ghuraib

Veckans amerikanska upplaga av Newsweek spelade ner Anbu Ghuraib-tortyren och publicerade t.ex. endast en liten bild från fängelset. Det är därför mycket viktigt att Washington Post nu publicerar nya bilder från fängelset där flera fångar har dött och två har mördats. (Allt enligt den amerikanska armens egen undersökning. Mer om detta här

Det visar sig också att den amerikanska armen gömde undan fångar när Röda Korsets representanter kom på besök.

Ett tag såg det ut som om de amerikanska medierna skulle censurera sig själva som man gjort under Bushs hela presidentperiod. Men nu verkar det alltså som om de har blivit litet mer självständiga. Orsaken till att detta är så viktigt är att just tortyr är en viktig del av Bushs "krgt mot terrorismen". Och om nu hela den politiken ställs under luppen kanske t.om. den annars så försiktige demokratiske kandidaten John Kerry börjar våga kritisera Bush.

Hittils har dock ingen inblandad i fängelsetortyren fått något fängelsestraff. Den enda de verkar få är en reprimand eller att de får lämna armen.

Arnes senaste artikel: The Hydrogen network

Bra artikel om amerikansk energiforskning

Kyrkligheten i USA

Det är allmänt kännt och allmänt vedertaget att USA är ett av västvärldens mest religiösa länder. Man går inte bara i kyrkan, många amerikaner tillbringar betydligt längre tid i kyrkan än de frommaste människorna i t.ex. Sverige. Ofta två kvällar i veckan + en stor del av söndagen. Sedan har man "retreats", köraktiviteter, och allehanda andra sociala aktiviteter. Allt financierat genom att man skänker 10% av sin lön till kyrkan. Det har f.ö. aldrig funnits någon statskyrka i USA.

Och kyrkligheten har stadigt legat på mellan 40 och 50% de senaste decennierna. Dvs mellan 40% och 50% av alla amerikaner går i kyrkan minst en gång i veckan.

Men hur vet man hur många människor som verkligen går i kyrkan i USA? Enkelt, man gör en opinionsundersökning, och om folk säger att de gick i kyrkan den senaste veckan så gick de givetvis i kyrkan.

För några år sedan fick ett par okristliga sociologer för sig att de skulle göra något helt nytt. De skulle själva gå i ett antal kyrkor i Ohio och räkna hur många kyrkobesökare då såg under en gudstjänst, och sedan skulle de jämföra det med det resultat de fick i sin opinionsundersökning. Resultatet blev att de räknade hälften så många människor i kyrkan som opinionsundersökningen visade.

De fromma kyrkobesökarna hade med andra ord ljugit om sina kyrkobesök. Ja eller också så hade de givit det svar som de antog att de fromma opinionsundersökarna ville höra.

När liknande undersökningar gjordes på andra platser i USA fick man liknande resultat.

I dag vet man att kyrkligheten i USA i själva verket inte alls är så utbredd som de kyrkliga själva vill göra gällande. Om något så följer kyrkligheten den trend som Robert Putnamn har dokumenterat i sin nu klassiska bok Bowling Alone Men kyrkligheten var aldrig så hög som de religiösa själva ville göra gällande.

Det visar också hur enkelt det är att vilseleda människor. Om man är dum nog att tro på den sortens opinionsundersökning, så får man skylla sig själv. Men det betyder samtidigt att de religiösa i USA inte alls utgör en så stort och dominerande grupp som man hittils trott. Men hur får de så stor makt? Mest genom mycket disciplinerad lobbyverksamhet och genom deras avsevärda ekonomiska makt.

"The Religious Right" är idag en utomordentligt stor maktfaktor i USA, men denna grupp är alltså inte alls så stor som den själv vill göra gällande. Jag kommer att återkomma om denna mycket extrema grupp i en senare webkrönika.

Den här historien visar också en sak som jag tror man ofta inte inser. USA, liksom alla länder är betydligt mer komplicrerat än man ofta tror.

onsdag, maj 05, 2004

Det amerikanska presidentvalet 2004

Det amerikanska presidentvalet kommer att äga rum den 2:a november i år
Men USA har inte demokratiskt majoritetsval till presidentämbetet, utan ett utomordentligt arkaiskt och helt odemokratiskt indirekt valsystem från 1700-talet. Valen är till allra största delen privatfinansierade och består idag mest av TV-reklamsnuttar. Det förekommer en hel del ogentligheter under röstsammanräkningen för att inte säga direkt valfusk, som i Florida för 4 år sedan, och det är helt möjligt för en kanidat att vinna trots att han har fått flera miljoner färre röster än motståndaren. Flera miljoner amerikaner - mest svarta - har också fråntagits sin rösträtt eftersom de har suttit i fängelse. Det här är en av de många mörka aspekterna av den amerikanska demokratin som inte förs fram i Sverige. Det senaste året har det förekommit många försök att via domstolarna återställa rösträtten till de flera miljoner amerikaner som vägras rörsträtt. Hittils har dessa försök dock endast i mindre utsträckning varit framgångsrika. Att fångar som sitter i fängelse skulle ha rösträtt tycks inte ha vunnit gehör alls.

Valdeltagandet i valet år 2000 låg på endast 60% Den länken från USAs Census Bureau är f.ö. mycket bra.
2004 års val kommer antagligen att ha betydligt fler oegentligheter än sista valet eftersom man nu kommer att introducera elektronisk röstsammanräkning. Den elektroniska apparaturen har ännu inte testats nog, och det är tveksamt om man kommer att hinna testa den före valet.

2004 års val kommer att bli ett ödesval inte bara för USA utan också för världen som helhet. Valet står mellan en allt mer extrem George Bush och John Kerry, den presumptive demokratiska motståndaren. Bush har tidigt tagit initiativet och han verkar inte ha några problem att behålla det. Kerry har visat sig vara en ineffektiv kanditat som kanske mest liknar en något förvirrad Bo Lundgren. Han saknar helt förmågan att engagera folk som Howard Dean hade, och han verkar helst vilja segla så nära Bush som möjligt. Det är mycket svårt att ens förstå hur han skiljer sig från Bush.

Men presidentvalet är egentligen inte så helt viktigt som det kanske verkar för hela representanthuset och en tredjedel av senaten kommer att väljas om samtidigt och där kommer republikanerna att få majoritet hur bra det än eventuellt skulle gå för Kerry.

Ett antal tidningar och tidskrifter skriver just nu artiklar om hur dåligt organiserad och ineffektic Kerry är. Economist, citerad ovan är bara en av dem. Andra är New York Times och NewsWeek.

Eftersom Bush har betydligt större ekonomiska resurser än Kerry och också är mycket mer hänsynslös och samtidigt verkar vilja vinna mer än Kerry så verkar tyvärr utgången given redan nu.

Det faktum att Kerry i stort stöder Bush i Irak och helt stöder honom i Palestinafrågan betyder att hur dåligt det än går i mellanöstern så kommer Kerry inte att kunna dra nytta av det.

Ett av Kerrys - och världens största problem är är att hela 60% av det amerikanska fortfarande folket stöder Bushs "krig mot terrorismen". Kerry har inte gjort något försök att distansera sig från Bush på den punkten. Hela 47% stöder fortarande kriget i Irak. Trots frånvaron av massförstörelsevapen.

Det här är vad opinionsundersökningarna visar.

tisdag, maj 04, 2004

Bok: Jiad versus McWorld. + Iraks Oljereserver

Allteftersom kriget i Irak intensifierar kan det vara intressant att läsa Benjamin Barbers nu klassiska studie Jihad versus McWorld om de oerhörda krafter som driver globalisationen och de lika starka krafter som driver nationalism och religion. George Bushs ockupation av irak skall skänka demokrati och globalisationens frukter till Irak. Irakerna skall läras att lycka kommer av att konsumera, konsumera, konsumera. Muqtada al-Sadr och andra har en helt annan bild av Iraks framtid. En som, intressant nog, mycket liknar den som Bushs egna anhängare har. Dvs en byggd på en religiös världsuppfattning.
De har antagligen betydligt mer gemensamt än vad som skiljer dom. Men givetvis, om Irak inte hade världens största oljereserver efter Saudi Arabien så skulle det inte vara krig i Irak idag. Frågan är om Bush-regeringen kan behålla kontrollen av Iraks oljereserver efter vad som nu sker i Irak. Här är en bra översikt över Iraks olja.

Seymour Hersh om tortyren i Abu Ghuraib

Först en fotnot om stavning av det beryktade fängelset utanför Baghdad. New York Times och vissa svenska tidningar stavar det Abu Ghraib. Jag följer dock den stavning som den amerikanske Irak-experten Juan Colce använder.

Seymour Hersh är en av USAs mest beaktade journalister. Det var han som avslöjade My Lai massakern den 16 mars 1968 under Vietnamnkriget. Han har just skrivit en artikel i New Yorker om tortyren i Abu Ghuraib-fängelset.

Hur omfattande tortyren i Irak har varit vet vi inte. Men enligt New York Times har hittils endast 6 soldater fått "reprimander" för det skedda. Detta trots att som Hersh skriver i sin artikel (efter att ha läst Generalmajor Antonio Tagubas officiella undersökningsrapport) fångar slogs ihjäl av amerikanska vakter i Abu Ghuraib. Det finna även bilder på dessa döda fångar, som dock inte har släppts ut.

Professor Juan Cole har skrivit en artikel om hur USA har förlorat propaganda kriget i Irak och implikationerna är mycket stora. Paul Reynolds på BBC har just skrivit en analys om hur USA kan bli tvingad att överge sina planer i Irak och dra tillbaka sina trupper om ett halvår. Jag tror att det är att underskatta Bushs beslutsamhet och den irakiska oljans strategiska vikt för USA. Men läget i Irak håller helt klar snabbt på att förvärras.

Men det finns en annan vinkel av det skedda. Det var medlemmar i USAs 800 Militärpolisbrigad som utförde tortyren, och det var bara tack vara att en enda medlem av den enheten, Joseph M. Darby, en militärpolis, protesterade mot behandlingen av fångarna som tortyren kom till militärens kännedom. Sedan tog det ytterliage månader innan nyheten läckte ut, till stor del tack vare den amerikanska fredsrörelsen. Vad som gör detta så skrämmande är att hundratals människor har känt till detta, men ingen har tyckt att det var fel. Precis samma sak hände när USA bad GCHQ, den britiska versionen av FRA, att tjuvlyssna på FN och politiska allierade i EU. Endast en av de flera hundra som sysslade med avlyssningen, Catherine Gun protesterade och hotades omedelbart med 2 års fängelse.

Allt detta påminner oss om lärdomarna från Andra Världskriget. När Hitler beordrade s.k. Einsatz-kommandon att mörda polska och ryska kvinnor och barn i de nyss invarderade territorierna (förintelselägren kom senare), så var de som utförde morden, som Christopher R. Browning har visat in sin bok Ordinary Men helt vanliga tyska poliser. De hade t.om rätt att be att bli omplacerade. Vissa gjorde det, andra inte.

Vad som skedde i Abu Ghuraib var inte massmord, men det visar trots det hur viktigt det är att rörelser som den amerikanska progressiva rörelsen agerar mot kriget. Om vi inte samlar in information och sedan sprider den via Internet så kommer kriget att fortsätta.

En sista punkt. De flesta högre amerikanska officerare idag är för det mesta högt utbildade med stor kännedom om omvärlden. Många har doktorsgrader från de allra bästa amerikanska universiteten. De är knappast de som ligger bakom tortyren utan snarare skumma typer från USAs underrättelsetjänst som drev förhören i Abu Ghuraib och på andra ställen, som Guantanamo. Tortyr har blivit en del av Bushs "krig mot terrorismen".

Allt tyder t.ex. på att det var amerikanska officerare på platsen i Falluja som arrangerade ett eldupphör utan Pentagons vetskap. Vad som nu verkar hända är att den irakiske general som utnämnts till befälhavare över åtminståne en del av Falljua inte blint följer ockupationsmaktens order. 600-800 människor dog i Falluja, många av dem kvinnor och barn. Falluja kan fortfarande komma att explodera.

måndag, maj 03, 2004

Internet som socialt nätverk

När det visade sig att José María Aznars spanska högerregering försökta kasta skulden för den fruktansvärda terroristattacken i Madrid på den baskiska separatistorganisationen ETA så använde sig socialisterna av SMS-meddelanden för att få alla väljare till valurnorna. Detta var ett exempel på vad den amerikanske journalisten Howard Rheingold kallar Smart Mobs Dvs människor som använder den senaste kommunikationsteknologin för att organisera sig. Internets sociala aspekter är mycket viktiga och dagens Internet-teknologi gör det enkelt och billigt att organisera sociala nätverk på Internet. Joe Trippis (se min tidigare webkrönika) framgångar med Howard Deans presidentkampanj byggde mycket på webkrönikor och på socialt mjukvara som DeanSpace, som var byggd på Drupal systemet

Men an av de mest effektiva Internetteknologierna för Trippi och Dean var MeetUp en mycket innovativ amerikansk Internet-ide. Istället för att föra samman människor på Internet för Meetup samman dom i verkligheten. Meetup är skapad av bl.a. Scott Heiferman , dess nuvarande VD.

Meetup är den mest framgångsrika av alla sociala mjukvaruprodukter, och något som alla progressiva människor bör studera.

Den är byggd på mycket sunda principer, bl.a. på The ClueTrain Manifesto, Robert Putnams nu klasiska bok Bowling Alone, Stephen Johnsons Emergence se också
här och här, Malcolm Gladwells The Tipping Point, Andrew Shapiros The Control Revolution, och Seth Godin Idea Virus.

Den som behärskar dagens Internet-tekonologi kan få en genomslagskraft som skulle ha varit helt omöjliga på egen hand. Dagens amerikanska fredsrörelse med sajter som The Memory Hole skulle vara helt omöjlig utan Internet. En liten grupp amerikanska progressiva fredsaktivister tvingade t.ex. fram de bilder av amerikansk tortyr i irak som de flesta observatörer idag tror kommer att tvinga USA att slutligen dra sig tillbaks från Irak.

söndag, maj 02, 2004

Bok: Leaving Reality Behind. etoy vs eToys.com & other battles to control cyberspace

Hur skall Internet se ut? Skall det vara en stor - och till övervägande delen amerikansk - försäljningkanal ägd av de stora mediaföretagen. eller skall det också vara ett forum för fri diskussion? Vad händer när ett antal rika investerare från södra Kalifornien plötsligt upptäcker att deras dröm om miljardvinster på Internet hotas av en liten grupp ovårdade schweiziska hippies på Internet? Om det är en sak som alla som bor i USA snabbt får lära sig så är det att aldrig någonsin bråka med rika kaliforniska investerare. Det är ungefär lika farligt som att bråka med Shia-muslimer i Irak. Men det visste inte schweizarna.

Det hela började med att en liten gosse, son till en av investerarna i företaget etoys en dag surfade till sin pappas webföretag och såg ett fult ord! Som den lydige lille skvallerbyttan han var sprang han genast till sin pappa, som förundrat tittade på websajten. Där stod mycket riktigt ett fult ord, men sonen hade surfat fel och istället hamnat på etoy en schweizisk websajt skapad av en grupp hippies. Etoy hade ingenting att göra med leksaker, det var en skapelse i samma anda som Tristan Tzaras Dadaism som också skapades i Schweitz, i slutet av första världskriget. Fan också - gallskrek den rike investeraren, och ringde upp sin advokan som omedelbart beordrade de där dj-vla schweizarna att omedelbart stänga sin eländiga websajt. Problemet var bara att schweizarna, som aldrig hade hört talas om eToys, detta var 1994, så webben var fortfarande i sin linda, hade varit där först. Vilket de också sade. Leksaksförsäljarna tog det hela med ro. Ni förstår inte, blev deras svar, när vi säger till er att stänga er dj-vla websajt så menar vi att ni skall göra det, nu, omedelbart! Schweizarna var unga, de var okunniga, de visste inte att de var det enda som stod mellan gruppen av rika investerare och miljarder dollar. Så de sade ett lågmält "nej". Och det var så det började, ett av de klassiska krigen mellan David, ett antal unga schweizare och Goliat, en grupp mycket framgångsrika investerera i södra kalifornien. Ett år senare gav en av de två upp, men det var inte den man kanske tror. David vann, och boken Leaving Reality Behind. etoy vs eToys.com & other battles to control cyberspace beskriver den episka striden.

Den här är en bok som alla som är intresserade av ett fritt Internet absolut måste läsa.

Framstående amerikansk progressiv datajurist: Lawrence Lessig

Det är ironiskt att Internet, som utgör ett direkt hot mot så mycket av dagens amerikanska medier och industier, financierades av Pentagon. Lawrence Lessig är en framstående amerikansk progressiv datajurist som kämpar för frihet på Internet och mot Hollywoods försök att förändra Internet från en fritt nätverk till en ny version av amerikansk kommerciell television. Frihet på Internet är idag en förutsättning för demokrati, och många stora amerikanska - och europeiska - företag är inte alls intresserade av ett fritt Internet. Lessig är en av de tyvärr alltför få kunniga progressiva jurister som kämpar mot den tilltagande ofriheten på Internet. En bra svensk källa för frihet på Internet är Piratbyrån
Lessig har skrivit ett antal mycket bra böcker om de faror som världen står inför om Hollywood och de stora amerikanska företagen lyckas stoppa det fria Internet.

Berömd Amerikansk progressiv datavisionär: Joe Trippi

Hur presidentvalet här i USA i november än kommer att gå så är alla bedömare överens om att en man för alltid har förändrat hur politiska val organiseras - Joe Trippi

Joe Trippi var den som insåg att Vermonts tidigare guvernör Howard Dean hade en chans att vinna det demokratiska partiets nominering till presidentkandidat om han untyttjade Internet, och då speciellt webkrönikor. Ett tag i slutet av 2003 såg det ut som om Dean och Trippi hade en riktig chans att vinna, men tyvärr så misslyckades dom av ett antal orsaker. Men deras misslyckande ledde ändå till att amerikansk politik bredddades och att en hel generation som hittils inte varit engagerad i politik anslöt sig till Deans kampanj.

Jag kommer att blogga betydligt mer om Trippi och alla de andra progresiva amerikanska datamänniskor som har mycket att lära den svenska progressiva rörelsen. Trippis blog finns här

Och en bra artikel om Deans försök att vinna den demokratiska nomineringen finns här


lördag, maj 01, 2004

Sherwood Baker

Sherwood Baker var 30 och sergant i den amerikanska armen i Irak. Han dödades i måndags i irak. En av kanske 10.000 människor som dött det senaste året. 99% av dem är Irakier och vi vet inte ens vad de hette. Men Sherwood Baker var en av dessa 10.000. När Bush var en ung man kallades han in för att strida i Vietnam men han fick sin pappa att skaffa sig ett jobb i det amerikanska hemvärnet istället. Sherwood Baker hade ingen rik pappa, så han fick dö i Bushs krig. Hur många fler kommer att dö? Vi kan inte stoppa kriget men vi kan bära vittnesmål. Det är rörande att se hur många amerikaner som med personlig risk kämpar mot Pentagon och den amerikanska högern för att dokumentera vad som händer i Irak.

Hur amerikanska dissidenter fick fram information om den amerikanska tortyren av irakiska fångar i Abu Ghuraib-fängelset i Baghdad

De fruktansvärda bilderna på tortyren av irakiska fångar i Abu Ghuraib-fängelset utanför Baghdad som visats av det amerikanska TV-bolaget CBS torsdag kväll lokal tid hade aldrig kommit fram om det inte hade varit för den amerikanska progressiva rörelsen. Abu Ghuraib-fängelset var ett fruktat fängelse under Saddam Hussein med flera tusen avrättningar av politiska fångar. När det nu visat att den amerikanska ockupationsmakten också har torterat irakiska fångar i Abu Ghuraib-fängelset så har det väckt stor avsky inte bara i Arabvärlden utan också i Europa.

Men nyheterna och speciellt bilderna hade aldrig blivit allmänt kända om det inte hade varit för The Memory Hole en mycket viktig amerikansk websajt redigerad av Russ Kirk. Det vare Russ Kirk som också lyckades få fram de förbjudna bilderna av hur amerikanska soldater kommer hem i kistor.

Pentagon pressade CBS att inte visa bilderna, och det var endast efter Russ Kirk och andra publicerat dem på Internet som CBS vågade trotsa Pentagon. Tack vare de amerikanska dissidenternas snabba aktion spreds bilderna till de arabiska tv-stationerna Al Jazeera i Qatar och Al Arabiya i Dubay. Stormen växte hela fredagen tills Bush slutligen, efter alla försök att stoppa informationen att läcka ut, just har blivit tvingad att kommentera den.

Trots att man kan få fram information om tortyren i USA så har den hittils inte uppmärksammats som man skullle ha trott. Common Dreams har informerat om det, liksom New York Times men det är mest den britiska pressen, som t.ex. The Scotsman och The Guardian, liksom Der Spiegel och andra publikationer som har informerat om händelsen.

Nu på fredag kväll lokal tid visar det sig att den amerikanska progressiva rörelsens aktion också fått brittiska dissidenter att träda fram med likande bilder på britisk tortyr av irakiska fångar.

Den amerikanska pressen har visat sig alldeles för undfallande mot Pentagon och Bush i Irak och hade det inte varit för ett litet antal amerikanska fredsaktivister med tillgång till Internet så hade litet av krigets verklighet kommit fram. Dock behöver mycket mer göras.

Vi får se vart detta leder. Men det är en stor nyhet i den arabiska världen.